95 ka ägodelar, hur mycket mera berättigat var det då inte att bruka den mot kättare, vars brott, stöld av själar, var så mycket grövre."*^ Masini ansåg inte i sin Sacro Arsenale att tortyren var något olämpligt instrument i kyrkans händer, eftersomde somi första hand drog nytta av den var tortyrens egna offer: ”kättarna”, skrev han, ”omvänds genom sina bekännelser till Gud, och genom försoningen räddas deras själar. Förhör under tortyr kunde tillgripas i två generella situationer: för det första, när bevisbördan klart visade på den anklagades skuld, men denne nekade, dock utan att kunna komma med motbevis; och för det andra, när det på goda grunder misstänktes, att bekännelsen inte hade varit fullständig eller uppriktig och inte alla medbrottslingar hade blivit utpekade. Tortyren var noggrant kontrollerad och olika säkerhetsföreskrifter infördes i romersk praxis. För det första kunde domaren inte tillgripa rigoroso esamine, förhör under tortyr, med mindre än att bevisen mot den anklagade var graverande och inte förrän försvaret lagt framsin sak. ”Börja aldrig med tortyren utan med bevismaterialet”, var Masinis formel. ”Det vore orätt och mot både Inte »51 mänsklig och gudomlig lag att tortera någon utan vägande bevisning, heller fick inkvisitorn själv bestämma om tortyr var berättigad i ett mål. Han måste först inhämta meningen hos consultori, ett halvdussin jurister och teologer som satt i en permanent rådgivande nämnd vid varje inkvisitionsdomstol;^' var frågan särskilt svår, hänsköts den till högsta instans i Rom med utsagorna Picro Fiorclli, La Tortura Giudiziaria nel diritto Commune, 1 vol (Milano 1953), 1, s 79 samt l.angbein, Torture and the Lau.' of Proof, Europe and England in the Anden Regime (Chicago och London 1977), ss 5 If. Omden senare se de kritiska kommentarerna av Mirjan Damaska, ”The Death of Legal Torture”, The Yale Lau' Journal 87 (1978), ss 860-84. R C Caenegem, ”La preuve dans le droit du Moyen Age occidental”, Recueils de la sodétc Jean Bodin pour I'histoire comparative des institutions 17 (1965), ss 691-753. Om tortyr i trolldomsmål inför världslig domstol se Olimpia Aureggi, ”Stregoneria retica e tortura giudiziaria”, Bollctino della Societa storica valtellinese 17 (1963—64), ss 46—90. För en översikt över den katolska kyrkans hållning se Antonio Reves, ”La Confesion v la tortura en la historia de la Iglesia”, Revista Espanola del Derecho Canonico 24 (1968), ss 595—624. Sacro Arsenale, s 120. lacobi Simancas, Enchiridion ludicum Violatae Religionis (Antwerpen 1573), s 245: ”Cumreus negat obiecta crimina, & plene probata non sunt, plerunque ad questionem pervenire oportet. Est autemquaestio invita conscii hominis confessio, ut Aristoteles tradit”; Masini, Sacro Arsenale, s 120. Tortyr tillgreps ofta ”pro ulteriore veritate et super complieibus” även när den anklagade hade bekänt. Se t ex dekretet av Paulus IV, bekräftat av Pius V, juli 1569 i BAV, Barb. lat. 1370, s 248, publicerat i U Locati, Opus quod iudiciale inquisitorumdicitur, s 477: ”In haerendo decretis alias per se record. PaulumpapamquartumSanctissimus D.N. Pius Papa Quintus decrevit omnes et quoseunque reos convictos et confessos de haeresi pro ulteriori veritate habenda, et super complieibus, fore torquendos arbitrio dominorum iudieum.” Masini, Sacro Arsenale (uppl 1653), s 147. Masini, Sacro Arsenale, s 120. - BA, MS. B-1859 består i sin helhet av ”Consilia ct vota in Materia S. Officii”, dokument från Bologna under 1400- och 1500-talen. Se Locati, Opus quod..., s 482 för texten till den sedvanliga ”Forma sententiae interlocutoriae ad supponendum aliquemquestion!- bus, scu tormentis.”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=