80 man talar om ”reformeringen av folkkulturen”,^ ” gin”,^ eller helt enkelt ”ackulturation”, var dessa uppenbarligen lika mycket kaangreppet på den folkliga matolska som protestantiska fenomen. Katolska prästar var lika självklart inblandade i de katolska häxförföljelserna som de protestantiska prästerna var det i sina länder. Ingen trosriktning hade monopolet pa att definiera vidskepelsen. Det är på grundval av en av de stora katolska redogörelserna för ämnet, Jean-Baptiste Thiers’ Traité des superstitions, som historikerna har tecknat den franska folkkulturens etnologi i tidig modern tid.^ Redan dessförinnan hade de tyska katolikernaJodocus Lorichius och Peter Binsfeld kopplat vidskepelsen till trolldomvia de folkliga magikernas praktiker och deras patienters förväntningar - i Binsfelds fall i en handbok för präster.'^ Spanjoren Francisco Pegnas anteckningar till Nicolas Eymerichs inkvisitionsmanual från 1300-talet tyder på att signare och spåmän {sortilegii, divinatores) bekymrade motreformationens prästerskap lika mvcket som deras protestantiska motståndare.Men Pedro Ciruelos Reprobaciön de las supersticiones y hechicerias (1530?) visar att katolska teologer inte behövde vänta på besked från det tridentinska mötet om att hela uppsättningen av folkliga magiska bruk stod i strid med tron — av samma skäl som de blev förhatliga för lutheraner och kalvinister." Till och med doktrinen, att den enskilde ytterst var ansvarig för de olyckor som drabbade honom (i den meningen att de alltid visade på aspekter av hans personliga relation till den Gud som åstadkomdem) återfinns som troselement bland eliterna i de katolska städerna och i de pastorala framstötarna under motreformationen." I ett anmärkningsvärt fall, Jacob Vallicks Von Zauherern, *' Peter Burke, Popular Culture in Early Modern Europe (London 1978), s 207 oeli mer .tllmänt ss 207-243. ^ R I VC Ev.ins, The Making of the Elahshurg Monarchy ISS0—I700: An Interpretation (London 1979), ss 381-418. ’’ OmThiers se F iMm^ois Lebrun, ”Le Traite de superstitions de Jean-Baptiste Thiers: Contnhution a l’ethnoi;raphie de la L'ranee du W’lLe Siecle”, Annales de Bretagne et des pays de I'ouest Ixxxiii (1976), ss 443—163; Monter, Ritual, .ss 114-129, jtr (om jansenlsmen) s 89. Jitdiieus l.oriehius, Aherglauh Das ist, Kurtzlicher hericht, \’on Verhottenen Segen, Artzneycn, Kunsten, vermeinteni Gottesdienst, und anderen spöttlichen heredungen... (Lreibur;.; im Br. 1393); denna traktat tar upp alla de detaljerade ”vidskepelser” och ”magiska” praktiker på vilka de protestantiska förtattarna koncentrerade sma attacker - passagen om häxorna finns pä ss 98-102. jag har använt den Iranska utgavan av Binsfelds traktat; Peter Binsfeld, La théologie des pasteurs et autres prestres ayant charge des antes, övers. P Bermver (Rouen 1640), ss 314-327. Binsfeld var naturligtvis genom sm Traetatus de Confessionihus nialeficoruni et sagarurn (Trier 1389) en huvudtigur mom den katolska demonologm. Nicolas Lvmerich, Directoriuminquisitorurn...cuni scholtis seu annotationihus eruditissiniis D. Erancisci Pegnae Hispani... (Rom 1578), ss 88-89. " Pedro Ciruelo, A Treatise Reproving all Superstitions and Forms of Witchcraft, övers. L A Maio och I)’0 W Pearson (London 1977), särskilt ss 113-339. '■ Robin Briggs, ”Vi'itchcraft and Popular Mentality in Lorraine, 1580—1630” i Brian Vickers (ed). Occult and Scientific Mentalities, s 340. Rörande en katohk fran börian av 1300-talet, vars asikter omtrolldomvar lämförbara med dem som senare återfanns i Wiirttemberg, se kommentaren om Martin Plantsch i Midelfort, Witch Hunting, ss 34-36, samt H A Oberman, Masters of the Reformation: the emergence of a New Intellectual Climate (Cambridge 1981), ss 158-183.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=