74 häxprocesserna många exempel på bådadera. Men kyrkliga visitationsprotokoll visar också på en anmärkningsvärd motståndskraft i det personliga bruket av hjälpmedel brägdagöring, beskydd och spådom- till den grad att Gerald Strauss hyser uppfattningen, att lutheranerna i själva verket misslyckades med att reformera de religiösa åsikterna och beteendet hos tyskarna i gemen.**' Tydligt är att vanligt folk mot slutet av 1500-talet fortfarande hade idéer omotur, ommagi och trolldomoch (i sista hand) om källan och ursprunget till gott och ont i världen, som kunde stå i radikal motsättning till reformatorernas. Det som kommer fram i denna kollision mellan trosstrukturer är inte bara former av häxförföljelser utan en pastoral demonologi inom den europeiska protestantismen, som mindre hänger samman med intellektuellt teoretiserande och mer med den process historiker brukar kalla ”ackulturation”. Omman har i minnet folkkulturens kända mönster och evangelisternas avsikter, innehåller de protestantiska demonologierna precis de argument och det material man skulle vänta sig hos dem. Det har hävdats i denna uppsats, att deras genes som regel låg i erfarenheter gjorda av de lokala prästmännen och vid visitationer med kyrkoledarna på stiftsnivå. Etnografiskt svarar de exakt mot vad vi vet omfolkkulturen ur material från liknande verksamhet. Hemmingsens lista över spådomstekniker (med såll, nycklar lagda i bibeln etc), Platz’ besvärjelser av solen och månen, Milichius’ redogörelse för riterna vid midsommar, beskrivningarna av de folkliga signelserna hos Samsonius och Bullinger är alla välbekanta i detta avseende.**' Albrechts detaljerade beskrivning av de signelser och besvärjelser som brukades för att skydda boskap och skörd och avvärja dåligt väder och sjukdomar bör jämföras med Strauss’ upptäckter i visitationshandlingarna från Nassau-Wiesbaden i Hessen; eller hans kapitel om ”De vidskepliga” med Jean Baptiste Thiers’ stora samling katolska vidskepelser. Viktig och relevant kritik har riktats mot föreställningen om ackulturation vid studiet av kulturell förändring i Europa under tidig modern tid. Historiker välsignelser och besvärjelser och av experthjälp för magisk hel- som Gerald Strauss, ”Success and l ailure in the German Reformation”, Past and Present Ixvii (1975), ss 30-63; och av samme författare, Luther's House of Learniti^: Indoctrinatton of the )'oung^ in the German Reformation (London 1978), ss 249-308. Lör en avvikande standpunkt se James M Kittelson, ”Successes and Failures m the German Reformation: The Report from Strasbourg”, Archive for Reformation History Ixxiii (1982), ss 153-175. *’ Hemmingsen, Admonitio, sig Ci; Platz, Kutzer...bericht, sig Bvi; Milichius, Zauber Teuffel, ss 161; Samson, Neun...Hexen Predigt, sigTi; Bullinger, \’on Hexen und Vnholden, ss 3001. lor ett bra exempel på en demonologs direkta möte med sådana föreställningar och bruk se Kahk, nedan kap. 11. Albrecht, Magia, ss 39-48, 130-139 och särskilt s 183; jfr Strauss, Luther's House of Learning, s 304. För en tidigare specialtraktat i ämnet se Christoph V'ischer, F.infeltiger Bericht wider den...Segen, damn man Menschen und Viehe zu helffen verrneinet (Schmalkalden 1571); \'ischer \ ar generalsupermtendent i Meinmgen och hade tidigare haft samma befattning i Schmalkalden. För en samling av ”Zaubersegen” se Ulrich Jahn, Hexenwesen und Zauberei in Pommern (Breslau 1886), ss 40196.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=