73 prövningar uteslutande som Guds verk och deras avhjälpande som en fråga om tålamod och tro. Denna ”försynstradition” var därför verksam i Albrechts Augsburg, Zehners Henneberg och Musculus’ Brandenburg likväl som i Wiirttemberg. Den fanns i många av de protestantiska demonologier som 1586 sammanfördes av frankfurtförläggaren Nicholas Basse i det populära samlingsbandet Thcatrurn de Vcnefids. Den påverkade Henningsens Adnionitio och därigenom prästerna i Danmark liksomdemonologerna inomdet svenska väldet runt Östersjön. Det är sant, att varken Daneau eller Perrault var särskilt tydliga företrädare, men deras kolleger bland de engelska kalvinisterna var alla anhängare av ”försynstraditionen”. Richard Bernhard sammanfattade bara en tankeriktning som Gifford, bröderna Holland, Perkins, Mason, Alexander Roberts och Thomas Cooper redan hade bidragit till. Alla var företrädare för en syn som Midelfort fann i Wiirttemberg och alla såg som sin viktigaste uppgift att bekämpa de folkliga missuppfattningarna rörande olyckors natur och häxors makt snarare än att bara betona satanismens faror. Det ser i hög grad ut som om prästerna i Wiirttemberg mindre var företrädare för en sydvästtysk specialitet än för ett allmänt nordeuropeiskt synsätt. En någorlunda konstant teologi är en förklaring till denna vidare uniformitet; men konstanta var också kraven från den evangeliska verksamheten. En andra modifiering av Midelforts redogörelse krävs för att ta hänsyn till de nyare arbetena om hur reformationen fördes ut till folket I Europa under 1500-talets senare del. Hans mening var att häxtron inom den wiirttembergska ortodoxin huvudsakligen härrörde från en intellektuell omformulering av en tidigare tradition, sårskilt den som var förbunden med den medeltida Canon Episcopi, ocb mindre från de pastorala målen och de praktiska problem som prästerna mötte ute 1 sina församlingar. Men nu vet vi mvcket mer omde svårigheter som mötte reformatorerna, när de inte bara önskade en renare doktrin eller ens en bättre moral utan en fundamental förändringav hela den folkliga kulturen. Efter Keith Thomas’ banbrytande forskningar omden enastående mångfald och rikedomav magiska bruk, som vanligt folk i England hade till sitt förfogande i tider av materiell nöd, har det kommit nya studier, som visar liknande mönster av tro och beteende i Frankrike och Tyskland under tidig modern tid. Vi har nu en överväldigande mängd belägg för paraliturgiska eller till och med preliturgiska riter i varje tänkbar situation av praktiska behov.Talrika är också beläggen för att de efterhand kom att professionallseras i händerna på specialister. Givetvis ger R \' Tlionias, Religion atui the Decline of Magic (H.immundsworth IV73), ss 27-300.1 lumi.is truktbar diskussion omticia av do tcinan la;.; undur- kapitel "Mai;ie and Relii;ion” (ss 30l.r332) är en sökt i den här uppsatsen. Se oeksa Robert Mueltembled, Culture popuLure et culture (/e.< e/zte.s iLin> Li France nunlerne (Paris 197S), ss 37-133; R 3X' Seribner, ”Ritual and Popular Religion in Catholic Germanv at the time ot the Re\orir\tiUon", Journal oj Fcclesiastical History xxxv (1984), ss |tr R W Scribner, ”Cosmic C)rder and I)ail\- I ife; Sacred and Secular in Pre-Industrial German Societv” i Raspar von Cirev er/ (ed). Religion and Society in Farly Modern I nrope, I 500-1SOO (1 don 1984), ss 17-32. Se ocksa Muchemblcd, necian kap. 6. .on-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=