72 vanligt sätt om hemsökelsens natur och det riktiga sättet att ta emot den. Men det som är påfallande med hans bok är den allt överskuggande uppmärksamhet han ägnar åt de vardagliga bruken bland dem, som uppfattade prövningen och dess bot på helt andra sätt. IV Erik Midelfort menar, att den tyska protestantismens version av den allmänna syn på trolldomvi här har granskat är präglad av en ”försynstradition”. För honom är dess locus classicus Johan Brentz’ oväderspredikan från 1539 och dess teologiska hemort universitetet i Tubingen. Den vidarefördes av Spreter, Alber, Bidembach, Heerbrand, Platz och så småningomav så många teologer, pastorer och jurister i Wiirttemberg, att den blev den ortodoxa meningen i hertigdömet och grundvalen för den rättsliga doktrinen i Tiibingen. Den påverkade också sådana somJacob Graeter i Schwäbisch Hall och David Meder i det närbelägna Hohenlohe. För Midelfort var moderation dess huvuddrag. Eftersom den betonade den moraliska innebörden i olyckor och deras ursprung i försynen, tonade den ner trolldomens direkta, fysiska hot. I synnerhet sökte den avleda den drabbades moraliska energi från tanken på hämnd för häxeriet mot självprövning och bot - bort från Moseböckernas modell och i riktning mot Jobs. Den bidrog därför till att mildra verkningarna av häxförföljelserna i sydvästra Tyskland.^*^ Två modifikationer kan nu fogas till denna redogörelse för den demonologiska traditionen. Den första utgår helt enkelt från en mer omfattande granskning och innebär att ”försynens” roll i trolldomen liksom tendensen att spiritualisera dess innebörd var allmänna drag i de protestantiska prästernas demonologi, varhelst den återfanns i Europa. För ingen av författarna i genren försummade att betona Guds makt och häxornas maktlöshet. Om de senare använde naturliga medel, var de när allt komomkring ingenting annat än vanliga brottslingar, en poäng somJohann Weyer skickligt utnyttjade till sin fördel; det var i själva verket det att de tillskrev de skapade tingen dunkla krafter (somGud inte hade gett dem) som gjorde dem till ”häxor”. Sådan vantro var förhatligför alla protestanter, särskilt när den också innefattade ingredienser som överförts från den rehgiösa tron. Djävulens roll var att (med Guds tillstånd) hålla vid makt denna illusion om kraft genom att bidra med de nödvändiga verkningarna. Hans närvaro var därför underförstådd också i de enklaste formerna av magi och vidskepelse. Som vi har sett vidgade detta begreppen ”häxeri” och ”trolldom” enormt men inte på bekostnad av doktrinen omförsvnen eller genomatt göra brottet till något annat än en andlig förseelse. Därav den popularitet som historien omJob åtnjöt 1 hela det protestantiska Europa. Den sammanförde hela nätverket av föreställningar och antaganden kring magi och hemsökelse genom att se Jobs ’ MKleltiirt, \\ itch Huntings ss 35t.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=