69 honom (liksom av nödvändighet för alla protestantiska demonologer) den värsta formen av vidskeplighet. För den sjuke att vända ryggen till Försynen och till de legitima mänskliga metoderna brukade av läkarna var illa nog, eftersom det visade en brist på tålamod, förtröstan och tro. Men att sätta sin lit till signares löften - en förutsättning för att deras besvärjelser skulle vara verksamma — var tillika den gräsligaste förvrängning av frälsningsläran. Och att hävda, att heliga ord hade en egen inneboende kraft var ett direkt förkastande av det andra budet. Om man ändå lyckades, om barnen eller boskapen blev friska, skedde detta genom demonisk inblandning och skulle inte betraktas som en vinst utan som en förlust - ett straff för bristen på ståndaktighet i prövningens stund. Den fromme skulle ”tusen gånger hellre vara sjuk och ömkansvärd hos Gud än glad och frisk hos den onde, hellre dö i Gud än överleva med djävulen, ha sjuka hästar, oxar och får eller inga alls, hellre än starka, friska, välbyggda hästar och andra kreatur med djävulens hjälp och med bruket av djävulska besvärjelser och signelser.” Det var en sak att läsa välsignelsen över ett döpt barn som ett led i en ceremoni och något helt annat att välsigna vuxna och kor därhemma och ute på fälten; det var en sak att tala om bönens och predikans ”makt” och en annan att tillskriva dessa yttranden en fysisk kraft. Kristus hade botat och utdrivit andar genom att uttala ord men de nutida trollkarlarna och besvärjarna kom här till korta, ”inte bara med en träskolängd utan med mer än hundra väl tilltagna tyska mil.” Han var ju, när allt kommer omkring, säger Platz, Guds son. 1575 publicerade Niels Hemmingsen i Köbenhavn det ojämförligt viktigaste danska bidraget till diskussionen omhäxväsendet. Hans Adrnonitio dc superstitionihiis magicis vitandis börjar med en definition av magin somtron på symbolers fysiska kraft. Eftersomdjävulen önskar förvända Ordets rena religion så är hans främsta mål att förvrida den mening i vilken ordet hade kraft. Den protestantiske demonologens svar var lika klart. Eftersom ordets kraft bara var semantisk måste magins kraft vara helt och hållet skenbar och bero på naturliga ingripanden av de demoner som trollkarlen, öppet eller underförstått, stod i förbund med. Hemmingsens hänvisning till anieula saga och hans ringaktning för folklig spådomskonst visar att han härvid inte tänker på den lärda magin.Liksom Platz menar han att samma otro är förknippad med all magi, botande likaväl som skadlig; ty om kroppen botades, blev själen ”spetälsk”. De som tillgriper djävulskonster vid sjukdom ”skakar av sig tron, lägger Guds råd åt sidan, överger sm gudfruktan, glömmer Guds bud, ifrågasätter Hans gudomliga löften och kastar bort det tålamod, som hör den kristne till. » 73 Hemmingsen behandlar först dessa andliga brott i tur och ordning och för därefter fram åsikten, att C'onrad Wolttj;.ing Platz, Kiirtzcr, Nottwendigcr, unci \\ allgcgrundtcr hcricht, Aiah (dyyistoitlichc vcrrnaumig, von der Grczvlichen, in aller Vl'elt gebranehliehen Zaiiherey, Siind dem /.anhertschen liesehuörer nnd Segensprecher... (s 1 156.S), sig Imii-I iv. Niels Hemmingsen, Adrnonitio de superstitionibus magicis vitandis (Köbenhavn 1575), sig B7-B8. ” Ibid, sig D3.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=