68 trolldom i traditionell bemärkelse. Abraham Scidtetus’ Warnungfiir Warsagcrey der Zauherer und sterngiicker (1608) är en kommentar till de fyra sista verserna i Jesaja 47, sombehandlar ”besvärjelser och trolldomskonster...de somavmäta himmelen och spana i stjärnorna och varje nymånad kungöra, varifrån ditt öde skall komma över dig.”^'* Den lutherske prästen i Trossingen i Wiirtemberg, Johan Spreter, fann bara plats för utläggningar om spådom i sin Kurzcr Bericht, was von den Ahgotterischen Sagen und Beschweren zuhalten... (1543).^'^ Men vad som än var kritikens mål, så var den folkliga kulturens kategorier lycka och olycka alltid motbjudande av samma två skäl. De erbjöd vad Keith Thomas kallar en ”rivaliserande terapi” med praktisk magi som ett sätt att råda bot för de motgångar (inklusive maleficium), som reformatorerna tillskrev Försynen och som därför gick stick i stäv mot huvudriktningen inom den protestantiska tron. Och därvid begagnade den sig av metoder som svårligen kunde skiljas från riktig demonisk trolldom. Att bruka någon av de förbjudna konsterna och ritualerna eller anlita någon som gjorde det med hopp om att finna bot var åtminstone outtalat häxeri, för de hade ingen effekt i naturen och inget stöd i Skriften. Omde fungerade, måste djävulen ha medverkat. Det var därför ingen principiell skillnad mellan någon av de katergorier som nämndes i Deuteronomion 18. Som Perkins sade: med häxor menar vi inte bara de somdödar och plågar: utan alla spåmän, besvärjare, trollkarlar och de som vanligen kallas visa män och kvinnor; )a vemhelst somgör någonting (och vet vad de gör) sominte kan ske med konst eller på naturlig väg; och bland dem räknar vi också alla goda trollkonor, som mte skadar utan gör gott, som inte skämmer och förstör, utan räddar och bevarar. Ytterligare tre exempel får illustrera hur vanlig denna åsikt var. 1565 lät Conrad Platz, kyrkoherde i Biberach i Wiirttemberg, trycka en ilsken stridsskrift mot folkliga helbrägdagörare och besvärjare (”Segensprecher, Beschwörer”), som var en exakt parallell till arbetena av de engelska, ”puritanska” demonologerna. Platz beklagade den otro somledde människan att i svår sjukdomvända sig bort från Gud och till sådana som sade sig kunna bota med ordets makt; detta var för Detta är termerna i den svenska bibelöversättningen (1917); de tyska motsvariglieterna är ”Beschwörer, Zauberer, die Meister des Himmelslauss, die Sternkucker und die nach den Monaten rechnen.” Jfr angreppet pä spadomocb-profetiska konster i Frances Coxe, A short tre.itisc JccLirnigc the detestable u icicednesse of oia^icall sciences, as tiecrornancte, con/itrations of spirites, ciinoiise astrologte and such lyke... (London 1561). Engelsmannen Richard Argentines Depraestigiius et incantationibus daemonurn et necromanticorurn (Basel 1568) handlar också till stor del om spådom med demoniska medel, men författarens religiösa hemvist år osåker; han stålide lika villigt upp på Edwards kalvinism som på Marias katolicism och Elizabeths anglikanism. Perkins, Discourse, s 255.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=