67 vidskepelsen den främsta.^' Inte heller bör man glömma bort, att stora delar av Johann Weyers Dc pracstighs daemonum(1563), vanligen betraktad somviktig av andra skäl, uppehåller sig vid ”vidskepliga” botemedel mot förtrollning. Här, liksom eljest, skriver Weyer som en typisk luthersk demonolog.^' Till och med enstaka predikningar om rnalcfidum som Albers och Biedembachs från 1562 slutar med en förkastelsedom över dem som gör bruk av folklig vidskepelse (”Wahrsager, Teufelsbeschwörer, Christalseher, Zeichendeuter, Tagwähler”).*’"’ Mycket ofta är den klassiska djävulsdyrkan alldeles överskuggad av sina (till synes) välgörande motsvarigheter. Det är i hög grad fallet i traktaten Hcxcn Coppcl; das ist, Uhraltc Ankunfft und grosse Zunfft des unholdseligen Unholden oder Hexen (1623) av den lutherske diakonenJohann Ellinger. Han medger att djävulsdyrkare är de egentliga häxorna men inordnar dem ändå bara i en av fem kategorier magiska konster. Bland de övriga finns lärda arter - pyromanti, aeromanti, hydromanti och geomanti - men också de välkända signarna, spåmännen, kristallskådarna, skattgrävarna och exorcisterna.^^ George Gifford ägnar också stora delar av sin Dialogue åt vad han kallar ”the other sort of Witches, whome the people call cunning men and wise women” - dvs de som bedrev folklig läkekonst, spådom, efterspanande och kontramagi.^^ Överallt i den protestantiska litteraturen omtrolldomi England är det dessa praktiker somdemonologerna koncentrerar sin uppmärksamhet på. William Perkins menade till och med att de onda häxornas skadegörelse mest fungerade som en metod att få folk att söka hjälp hos kloka gubbar och gummor. De senare gjorde ”a thousandfold more harme than the former” och var ”the more horrible and detesta- « 67 I en del europeiska bidrag till genren i det närmaste försvinner ble Monster. l iidwis; Milichuis, Der Aauhcr-Tvuffcl. Dai ist, \’o>i Zuiihcrci, Wcirsugun^, Bcschwcrcn, Segen, ÅbergLinbcn, Hexerew und maneherlex \\ ereben des Teiifcls... (I-r.inkturt .im M.iin 1563), omtryckt I Theatrum diabolorunt och i St.imbaugh (ed), Teujclbiicbcr, i, ss 1-185; Herman S.im.son, Ncku iiiissericsen und u-'oblgcgrundcte Hexen-Predigt... (Rig.t 1626), sig Pii-Tii, Oiv. Se ocks.i P.tiilus P.inliorn, Wicdcriegunge der Abgätterey und nichtigcn Abergluubens, so vory.eiten auss der Hexdnisehen Abgätterey in dtesen Lande (Rig.i 1627), utdr.ig i Seriptores rerutn Ltvonicarurn, vol ii (Rig.i och l.eip/.ig 1853), ss 639-52. Einhorn var livländsk predikant och senare superintendent i Kurland. Se särskilt bok V; en kort sammanfattning hos Christopher Baxter, ”Johan Wevers Depraestiglis daetnonunt: Unsystematic Psychopathology”, i Angelo (ed), Tbe Damned Art, ss 64-66. Matthaeus Alber och ^X'ilhelm Bidembach, Emsumma etlieber predigen vom Etagel und Lhibolden (Tubingen 1562), sig Ci-Cii. 1 dlianden arbete som citeras av Hamelman har lag mte haft tillgång till: Nicolaus Erbenius, Conjutatio magicae ac idolatricae consecrationis ereaturarum, aliarumque horrendarumsuperstitionum, simplieibus utilis (Erfurt 1564). Erbenius var i tur och ordning pastor i Sonderhausen och Hörter i Thiiringen, generalsuperintendent i Aleteld och predikant i E.rlurt. E.llinger, Hexen Coppel, s 45 och passim. Clifford, A dialogue, sig A3. Perkins, Discourse, ss 174-178; )fr Johann Brenz, F.n Predig von dem Hagel und Ungevitter, översatt i H C Erik Midelfort, ”\\ ere there really witches?” i R M Kmgdon (ed). Transition and Revolution (Minneapolis 1974), s 217. 5
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=