64 relse för förhållandet mellan religion och magi. Men i själva verket kom de till användning momden evangeliga demonologin överallt i det protestantiska Europa. Richard Berhard till exempel, som kallade sig själv ”a plaine Countrey Minister” (han var predikant i Batcome i Somerset), inledde sin häxtraktat A gaide to grandjury men (1627) med ett kapitel betitlat: ”God’s hand is first to bee considered in all crosses, whatsoever the means be, and whosoever the instruments: for he ruleth overall.” Alla prövningar (menade han) var med nödvändighet försynens, och demoniska prövningar bara specialfall. Det bästa svaret var ett tålmodigt ”searching of our waies,... to the acknowledgment of our smnes”. En del olyckor som man skyllde på häxor var (omän försynens) bara naturens nycker som man måste möta med naturliga åtgärder; de andra var demoniska, för häxor hade själva ingen som helst makt (utom den naturen erbjöd), hur starka bevisen på deras inblandning än tedde sig."’’’ Sådana åsikter var också gängse i Tyskland, alldeles bortsett från deras förekomst i oväderspredikningarna. Heinrich Bullinger till exempel menade, att trolldom bara kunde åstadkommas med demoniska krafter och dessa tilläts verka bara för att pröva hur den rätttrogne skulle reagera på maleficium. Med ekon från Calvins kärva uppfattning att exempelvis förlusten av ett barn förebyggde självtillräcklighet bland föräldrarna, avslutade Bullinger, inte med en attack mot prövningens redskap utan med konstaterandet av Guds absoluta herravälde över människornas låtanden.^"* Zehners andra predikan är lika typisk, när han använder historien omJob för att förklara häxornas illgärningar somvållade av demonerna inomramen för Guds försyn och med gudomliga syften: ”we should not then be so dispondent, if we perceive how the devil through his intermediaries works such great mischief to man and beast”. Gud önskar bara straffa den vantrogne och pröva den trogne, och i båda fallen är den andliga uppfordringen oändligt mer betydelsefull än den kroppsliga skadan.Som Johan Ellinger träffande formulerade det: ”där Gud tillåter det onda, är det visst att något större gott följer av det.” Detta var den moraliska grundprincipen i hans Hexen Coppel,^^ liksom i häxtraktaterna av David Meder, Daniel Schaller och Bernhard Albrecht. Att den protestantiska reformationens präster återkom till dessa argument gång efter gång skiljer dem från deras katolska motsvarigheter. De hämtades naturligtvis från själva den protestantiska teologin, särskilt läran om försynen samt både dess ökade känslighet för varje antydan omdualism och dess intensiRich.ird Bernard, .d ^uuic to grufui jury men (l.ondon 1627), ss 1-81, citaten s 9, sig A5-A6. Heinrich Bullinger, Von hexen und nnholden u tder der Sehuart/.en Kunst, .thergLinhigs segnen, nnii\ihrhafftigs \\\irs,tgen, und andere dergleichen von Gott verhottne Kunst, i Theutrurn de veneficis (Frankfurt am Joachim Zehner, Funff Predigten von den Hexen, thren anfang. Mittel und End in sieh haltend und erklarend (l.eip/ig 1613), ss 17-33, citatet s 31. johann hillinger, Hexen Coppel; das ist, Uhralte Ahkunfft undgrosse 7a<nfft des unholdseligen Unholden oder Hexen, welche einer Coppel von einemgantzen Dutzet auff die Schazv und Musterung gefiihret (Frankfurt am Main 1629), s 49. Diefenbach har en tidigare upplaga, Darmstadt 1623. Main 1586), s 304f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=