63 häxornas art och makt. De texter han valt (från Lukas 6:36—42 och Lukas 1:3945) visar att de lika mycket är kasuistiska övningar som demonologiska. Rheynmann behandlar också d)ävlar och demonism i sammanhang med den andlig hälsa som kan vinnas till och med från fysiska angrepp. En djävulens historia och en redogörelse för demonernas kunskap och förmåga används för att rikta uppmärksamheten på ämnen som synd, straff och försoning - ingenting nämns om häxsabbaten eller i detta fallet ens om häxor. Och ändå för detta oss en smula paradoxalt fram till hjärtpunkten i den protestantiska inställningen till häxväsendet. Ty ett problemområde trängde sig mer än alla andra på de prästerliga demonologerna - ursprunget till, arten och innebörden av vardagslivet olyckor. Så viktiga var dessa frågor, att de nästan kan sägas ligga bakom hela den protestantiska demonologin. Syftet med de flesta diskussioner vi hittills har tagit del av har varit att rätta till folkliga missförstånd rörande de grundläggande orsakerna till otrevliga händelser. Men detta innebar, att betoning försköts bort från lekmannens uppfattning om häxeriet. Att skylla ens prövningar på häxor var åtminstone hyckleri, kanske rentav ateism, det framhölls ständigt; och att använda egen motmagi eller i det syftet anlita specialisthjälp var en scirts avgudadyrkan. Det förra undervärderade olyckans betydelse som syndastraff och prövning och satte därmed i fråga den gudomliga försynens roll i världen; det var rentav manikeism, eftersom det förutsatte en källa till det onda oberoende av Gud. Det senare bortsåg från behovet av ånger och bot eller nyttan av att »bära sitt kors», och tillskrev människor, platser, tider och ting en överdriven förmåga att skydda och helbrägdagöra. Botemedlet var att rikta uppmärksamheten inte bara från djävulen och mot Gud utan från häxan till offret, cfärmed läggande ansvaret på den senares individuella samvete. Giffords formulering är mönstergill i detta avseende: ”Looke then to the causes, if wee will remove the effects. As if thou feare God, and Satan afflict thee, stand fast in faith and patience, and waite upon God for thy deliverance... looke not upon the witch, lay not the cause where it is not, seeke not helpe at the hands of devils, be not a disciple of witches...” Den verkliga innebörden av alla händelser somförknippades med trolldomvar, att de liksomalla tall av hemsökelse gav tdlfälle till självrannsakan och andlig bättring; synden och inte trolldomen var orsaken till ens olyckor. Erik Midelfort spårade en version av dessa argument till en predikan omoväder som 1539 hölls av Johann Brenz och som sedan nära efterbildades av lutheraner som Mattäus Alber och Wdhelm Bidembach i Stuttgart.^' Alan Macfarlane fann en annan version i Giffords A dialogue concerning witches and witchcrafteså'' De förekommer naturligtvis också i Keith Thomas klassiska redogöSe den ännu mer elementära homiletiska redogörelsen för djävulens historia i Frösehel, not 25 Dvan. Gdtord, Ä dialogue, sig H3. Midelfort, Witch f Juntiug, ss 36tt. Alan Mactarl.ine, "A Tudor .tnthropokrgist: (ieorg (fiftord’s Discourse a>id Dialogue" I Anglo (etl), rije Datuued Art, ss 140-55.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=