62 ifist ic'itchcraft (1590) liknade vid förräderi och uppror mot ”the kingdome and Citie of God.”^^ Inte ens sabbaten diskuterades särskilt ofta utan lämnades helt utanför. Ett typiskt exempel är traktaten Grundlicher Bericht von ZuHhercy und Zauberern, som den kalvinske predikanten Anton Praetorius (Schultze) i Oppenheim, Dittelsheim och Offenbach publicerade 1598 under pseudonymen Johann Scultetus. Han tar förvisso upp de magiska handlingarnas orsaker och realiteten i sådant som nattfarandet, festmåltiderna, demonisk barnalstring och metamorfos (och därtill långrandiga råd om procedur åt myndighetspersoner), men varje kapitel i verket domineras av en omfattande erinncrnng, i vilken de andliga lärdomarna för den kristlige läsaren analyseras.Den engelske predikanten Thomas Cooper uppehöll sig detaljerat vid häxceremonierna vid sabbaten men bara i syfte att tolka symboliken i det som skedde i enlighet med kalvinistisk doktrin rörande hemsökelser och livet i Gud. Så framhålls det felaktiga i det djävulska kravet på att häxorna skall döpas på nytt såsom bottnande i föreställningen att dopet var en garanti för frälsning, ”as if c'lutward Baptisme made a Christian, and nothing else.” En av undertitlarna till bans The mystery of witch-craft (1617) visar hur man prioriterade inom protestantisk demonologi: ”As also the severall stratagems of Sathan, ensnaring the poc'ire Soule bv his desperate practize of annoying the bodie.”'' Till och med när d)ävulen bemäktigade sig de rasandes kroppar, ansågs besättelsen ha sin djupaste innebörd inte som faktisk händelse utan som en moralisk indikation om svndens mvckenhet i dessa yttersta tider. Den uppfattningen hävdar superintendenten i Mecklenburg, Andreas Celichius, i sin Notwendige Erinnerung. Von des Sathans letzten zornsturm (1595), ett arbete föranlett av en epidemi av demonbesättelser i Mecklenburg, Fnedburg och Spandau i Brandenburg på 1590-talet. Den andliga innebörd av demomsmen var på liknande sätt eskatologisk för teologiprofessorn Andreas Museulus i Frankfurt/Oder. Djävulens tyranni innebar på en gång en omedelbar bestraffning av omoral och olydnad och en Guds förvarning komma skulle."*^ om varre provningar som I Zehners predikningar tycks trolldomen bara vara en förevändning för förtattarens homiletiska reflexioner över frestelse, synd, ånger och förlåtelse, en kedja som lätt kunde anslutas till de demoniska angreppen mot människan, de¬ ras magiska motåtgärder och de gudomliga belöningarna. På i stort sett samma sätt ägnar sig predikanten och domprosten i riksstaden Schwäbisch Hall Jacob Graeber sina två Hexen oder Unholden Predigten från 1589 åt de moraliska problem som härrör från demonernas bedrägerier samt de onda andarnas och Henry Holland, Å treatin’ against uatcheraft (Cambridi;c 1590), si'^ A2. Henrv Holland präst i Orwcll (Cambridgeshire) Iran 1380 och i St. Bride’s i London Iran 1394. Ltt relerat i Paulus, Hexeiiuahn, ss 183-94. Thomas Cooper, The rnvstery of xeitchcraft (London 1617), ss 88-124, citatet s 113. Andreas Museulus, Von des tenfels tyranney Maeht iind Gewalt, sonderlieh in diesen let/ten ta^en, iinterriehtnng (Lrturt 1361); omtrvekt i Theatrion diaboloruni och i Stambaui;h (ed), Tenfelhiieher, i\ , ss 189-270. v\ir
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=