61 sina effekter varit selektiv och begränsad. Men dess inflytande på struktur och innehåll i den protestantiska häxerihtteraturen visar, att också denna riktade sig till en vidare läsekrets av lekmän (liksomförstås till andra präster) snarare än till de akademiska specialisterna. Dialogen var en annan omhuldad form, c^ch fastän den lätt kunde låna sig åt intellekttialism (Jakob I:s interlokutörer kallas Philomathes och F.pistemon), så användes den också för ett ge fritt utlopp för frågor och reservationer rörande häxeriet, som prästerna dagligen måste ha stött på, och för förslag till lösningar. In Adrian Rheynemanns Ein christlich und notwendig gesprach, von den bösen ahtriinnigen Engcln, ges ’Theophilus’ möjligheten att uttala en sort mamkeistiskt tvivel rörande förekomsten av det onda i lörsynens skickelse, som Rheynemann liksom många andra måste ha hört från sina församlingsbor (han var pastor i Meiden i Oberpfalz). Och i två anmärkningsvärda fall, George Giffords A dialogue concerning witches and witchcraftes (1593) och Robert Hollands Tudor and Gronozv (omkr 1595) försöker man fånga den sorts samtal sommåste ha förts när folk i bondbyn diskuterade häxeri och magi med sma själasörjare. De ger ett starkt intryck av äkthet när de skildrar hur kalvinister argumenterar sig igenomett helt batteri av folkliga invändningar mot den nya teologin och dess fromhetsideal. Men de didaktiska elementen var alltjämt dominerande i demonologin. Gifford, som var predikant i Maldon i Essex, valde dialogformen som mest lämpad för ”enkelt folks fattningsgåvor.” Och med Gifford som förebild förläde Holland sitt påhittade samtal bland de keltisktalande församlingsborna i Pembrokeshire och Garmarthenshire.'^'’ I hela denna ”evangeliska demonologi” var det framfor allt bibeln, som författarna stödde sig på - ofta med uteslutande av alla andra auktoriteter. På denna nivå hade man också sämre tillgång till katolska texter om häxväsendet än bland tilosofer och jurister. Denna biblicism ledde tillsammans med inriktningen på det pastorala arbetet till att prästerna betonade de andliga och moraliska följderna av trolldomen snarare än dess konkreta manifestationer. Det var naturligtvis i överensstämmelse med deras frälsningslära att de mer koncentrerade sig på vad dessa handlingar innebar än på de sensationella tekniska detaljerna. Aven om de inte helt försummade demonologiska ämnen som blåkullafärder, metamorfoser och sexualitet, visade de föga entusiasm för dem. Bibeln erbjöd ringa hjälp på de här områdena, medan dess inflytande på den andliga och moraliska tolkningen av trolldomen var total. Brottets kärna var djävulsförbundet, men mte så mvcket för efe konster man kunde göra genomdet, utan mer för själva avfallet - ett lydnadsförhållande som Henrv Holland i sm A treatise aga- (icDii; (jitford, .-1 dialogue concertun^ ic itclwi and li'itchcraftcs (lA>ndiiii sii; Ciitlords .illmiiniia cvan^clisk.i iii.il som sockenpräst är väl täng.idc .i\ DW.ill.tcc, ”Gcori; Gittord, Piirit.m Prop.t^nnd.i and Popular Religion in I'.li/abethan Fngland”, Sixteenth Century Journal i\ (197S), SS 27-49. Om Robert Holland se Stuart Clark and P T j Morgan, ”Religion and Magie in Idi/abethan Wales; Robert Htrlland’s DiaUtgue itn Witeheralt", journal of Feelesiastieal History \xvii (1976), ss ,41-46. Texten till Plollands dialog (p,i walesiska) linns omtrvekt i Thomas Jones, Rhydduiith Cyrnrae^, I S47-l(-ilS (Carditl 1946), ss 161-7,^.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=