58 behandlar magi och demoniskt häxeri med utförlighet och lärdom men koncentrerar sig främst på den lämpliga rättsliga proceduren för undersökning och bestraffning av dessa brott. Carpzov var juridikprofessor i Leipzig och hans välkända, nästan beryktade traktat från 1635 var likaledes en handbok för domare. Han försökte här kodifiera proceduren vid de tyska domstolarna på ungefär samma sätt som Malleus Maleficarum- en av Carpzovs viktigaste källor — hade gjord ett och ett halvt sekel tidigare.'^ Att så ytligt gå över ett så stort material kan tyckas lättsinnigt. Och ändå utgör det bara bakgrunden till den egentliga protestantiska litteraturen omhäxväsender - så att säga dess intellektuella, moraliska och juridiska omgivning snarare än dess centrala territorium. Flera av dessa arbeten innehåller specialiserade diskussioner om häxeriet, men få av dem avslöjar kyrkans prioriteringar. Den teologiska behandlingen av demonismen är inte särskilt klargörande. De akademiska författarna uppehöll sig mest vid magins epistemologi, anekdotberättarna och kompilatörerna vid en god historia och juristerna vid frågor rörande proceduren. Det betyder inte att polemiken helt lyser med sm frånvaro. Jakob I:s D<xmonology (1597) är förvisso ett mycket protestantiskt arbete men bara i den meningen att författaren, som man kunde förutse, slår polemiskt mynt av ämnet på katolicismens bekostnad - en anknytning med ursprung i den allmänprotestantiska uppfattningen att katolicismen själv var en sorts häxeri. I övrigt är boken till förväxling lik vilken somhelst av de europeiska demonologierna.^^ Detsamma gäller hela den stora protestantiska litteratur som behandlar demonisk besatthet. Flera av de tyska fallen tycks ha väckt den typ av intresse somgränsar till sekteristisk propaganda.'** Den utförligaste behandlingen av alla, den schweiziske kalvinisten Pierre Virets Le rnoncie a Vempire et le mande demoniacle (1561), är också den grälsjukaste, när den behandlar besattheten som en seAbr.iham S.iur, Ein Kurtzc, trew uarriung. auzcigc und uudcrricht: oh anciy vit diacr inner zcit initer uns Christen, Hexen, Zduherer und Unhalden vorhanden... (I-r.inkturt .im M.iin 15S2); Melchior Gold.ist, Rcchtlichcs Bedencken, von Confiscation der Zauhercr und Hexen-Ciither (Bromen 1661) - skriven 1629; Johann Georg Godelmann, Traetatus de magis, veneficts et laniiis reete cognoscendis et punicndis lihri tres (Frankfurt 1591); Benedikt Carpzov, Practica nova Imperialis Saxoniea rerurn criminahum (Wittenberg 1635). James \d (and I), Daenionologie, in forme o} a dialogue (Edinburgh 1597). För mnehallsredttgörelser se Stuart Clark, ”King James’s Daenionologie: Witchcraft and Kingship” i Sydnev Anglo (ed). The Damned Art: Essays in the Literature of Witchcraft (London 1977), ss 167-73; och Christina Lamer, ”James VI and I and Witchcraft” i Alan G R Smith (ed). The Reign of James VI and I (Londttn 1973), ss 85f omtrvckt i Lamer, Witchcraft and Religion: The Politics of Popular Relief (London 1984). För en introduktion till detta ämne se Fl C Erik Midelfort, ”Sin, Melancholy, Obsession: Insanitv and Culture in 16th Century Germany” i Kaplan (ed). Understanding Popular Culture, ss 132-142. F-ör ett tvpiskt exempel se traktaten om besättelse av Wiirttembergpredikanten Samuel Huber, Erklärung des grossen Ahentheuerlichen .\hentheurs, Welches die WiirtzhurgischeJesuiten, oh und mit cincr Legion Teuffels, in eincm hesessnen Schmidknecht, zu Heidingsfeld in Bistumh Wiirtzburg, getriben, undfur ein Wunderwerck aussgehen haben (Tiibingen 1590). 37
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=