57 ner omhäxeri och närliggande ämnen fram vid de svenska och finska universiteten.^' Dessutom fanns överallt i det protestantiska Europa en omfattande litteratur ägnad åt vad man kan kalla de anekdotiska och sedelärande aspekterna av ämnet. Hit hörde ett mycket stort antal populära pamfletter med redogörelser för enstaka fall, de vitt spridda TcufclserzählungenJ'^ specialsamlingarna med historier hämtade från de mer allmänna verken om magi och häxeri somförläggaren Henning Gross’ Magia, sen mirahilium historiarum de spectris et apparitionihus spirituum...Lihri II (1597),‘^^ episoder av häxeri medtagna i de främsta handböckerna med sedelärande berättelser och moraliska exempla,^^ samt de särskdt slående historier, sttm citerades av författarna till skrifter och predikningar om under och försvnens verk.’"’ Slutligen fanns bidragen från de rättslärde: lVlarhurg-)uristen Abraham Saur, kalvinisten Melchior Goldast (vilkens Rcchtliches Bedcnckcn vori Confiscation der Zauherer und Hexen-Giither inte publicerades förrän 1661) och de två stora lutherska auktoriteternaJohann Georg Godelmann och Benedict Garpzov. Godelmanns Tractatus de magis, veneficis et larniis (1591) var ett verk av en erfaren jurist och hade sitt ursprung i föreläsnmgar över Carolina, som han 1584 höll vid universitetet i Rostock. Den tum (Hcidclbcri; 1609), ss 154-7; l.icob Hccrhr.ind (jnacsa), Dc nhigiii difputatto cx c\ip. 7 I'.xo. (’rubiiii;cti 1570); Tobias Tandlcr, Dissert,itio dc f,isci>io et incantationc (Wittciibcr;,; 1606). C^iii Hoorbrand so Muloltort, Witch Hunting, ss 40-42; omTandlor so Tborndiko, \'ii, ss 340-345. riiorndiko talar om ”ott livligt mtrosso tör magi” i Wittonborg. Som oxompol pa disputationor i Utrooht och ilon ortodoxa akademiska domonologm mom holländsk kalvimsm pa 1630-talot so profossorn i>oli iimvorsitototsroktorn Cb|sbort Voets samling Sclcctaruni disputationutn thcologicarunt, 5 vol (Utrocht 1648-69), i, ss 906-84 (”De natura et operatione daemonum”), iii, ss 539-632 (”Dc magia”) och |fr 111, ss 91-226 (”Do siiporstitiono”). '' So t ox Johannes Rudbockius, Rcpctitioncs dc angclis (Västerås 1624); Gerog Alanus, Dc nuigia natundi (Åbo 1645); S I. Vigelius, De angelograpbia (Åbo 1650); Samuel Skunk, De superstitiosa divinatianc (Uppsala 1668); Petrus I.)ung, Dc pnicstigiis dacrnonurn fraudibusque affinihus (Uppsala 1672); Andreas Noroopensis, Dc oraculis (Stockholm 1674); Andreas Wanochius, Dissertatio pneumatica de potentia malorum spirituum (Äbo 1688). Om dessa arbeten se Ankarloo, Trolldomsprocesserna, ss 102-112. För dissertationerna vid Åbo akademi se Heikkinen-Kervinen, nedan kap. 13 samt A Heikkinen, Paholaisen Littolaiset (Helsinki 1969), ss 367-9. R Alsheimer, ”Katalog protostantischer Teutolser/ähiungen des 16. Jahrhundorts” i Wolfgang Rruoknor (ed), Volhscry.ählung und Reformation: Tin Handhuch /.ur Tradierung und Funktion von l r/dhlstoffen und Tr/ählliteratur in Protestantismus (Berlin 1974), ss 417-519. Hela donna volvm är on viktig vägledning i don borättartradition som påverkade don protestantiska domonologin; so särskilt ss 239-42, 393-416, 609-11, 673-8, 726-8. ” Arbetet utkom härst i F.islobon 1597 och trvcktos pa nvtt i I.ovdon 1656 mod en annan titel: Magica de Spectris ct apparitionihus spirituni, dc vaticiniis, divinationihus,... Det utkomi t\ sk tivorsättning 1 b.islobon 1600, ooh i redigerad översättning av Thivmas Bromhall med titeln .1 treatise of specters, or, An history of apparitions, oracles, prophecies and predictions, zvith dreams, visions and revelations... (London 1658). So t ex Andreas Hondorff, Promptuarium excmplorum. Historienn und Exempel huch (s 1 /Leipzig/ 1568), fol 73-90, 167-8, 267-72. '' So tex Gaspar Cioldwiirm, W’under/.eichen hueh: Das ist, ivahrhafftige heschreihiinge idler furnemen, Selt/amen, ungezvoenlichen, Gottlichen und Teufflischen, guten und hosen, heilsanien und verfiirischen /eichen, gesichte unnd missgehurt... (Stralsund 1625), ss 33-71.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=