53 bourg,'° och fastän relativt oprövad i Tyskland synes den väl ägnad att förklara omständigheterna kring häxprocesserna i det katolska biskopsdömet Bamberg." Betyder detta att nya tidens demonologi, vilken tro dess upphovsmän än bekände sig till, helt enkelt var det enhetliga uttrycket för en ny form av social kontroll - det Christina Larner kallade ”en kristen politisk ideologi”? Om vi bara tar dess grundläggande ingredienser synes föga skil)a de protestantiska och katolska versionerna åt. Om demonismens mekanismer, begränsningarna i djävlarnas makt att ingripa i naturens värld och deras därav följande bruk av illusioner, därom råder total enighet grundad på det gemensamma intellektulla arvet från Augustinus och Aquinas. Omde allmänna orsakerna till häxfenomenen talade Jerome Zanchi, Otto Gasman och Pietro Martire Vermigli med samma röst som Francesco Torreblanca, Peter Binsfeld eller Martin del Rio.'" Den eskatologiska åsikten att häxeriet blomstrade, därför att världen befann sig i ett tillstånd av slutgiltigt förfall, var lika vanlig bland franska katoliker som Sébastien Michatdis, Pierre Nodé och Jean le Normant sombland lutherska författare 1 Tyskland eller kalvinska i Englancf - i detta fallet återspeglande den popularitet som apokalyptisk historia åtnjöt inom båda reformationerna. Och när den lämpliga juridiska åtgärden mot häxväsendet diskuterades, var protestantiska och katolska författare lika snara att åberopa den världsliga överhetens auktoritet och försvara den med den blandning av gammaltestamentliga prejudikat, paulmsk politisk teori och (det Max Weber senare skulle kalla) ’charismatisk legitimermg’. Inte i något av dessa fall fanns det någon karakteristisk ’protestantisk’ eller ’katolsk’ position, ett förhållande som till övermått belyses av tien frekvens med vilken de demonologiska auktonteterna i den ena religionen citerades av exegeterna i den andra. Det viktiga här, somJohn Teall inträngande har noterat, var mte ”specifika konfessionella egenheter utan problem som var allmänna under perioden.”'' Samtidigt vore det egendomligt, om man ingenstans i litteraturen om demoner och häxor fann några spår av teologiska preferenser. Enighet i det väsentliga utesluter ju inte skillnader i betoningen; inte heller kan den allmänna evangelisxviii.c sicele (P.iris 1978), ss 155-261; |tr Robert Muchcmblcd, ”Witchcr.tlt, Popul.ir Culuirc, .tiul Cänisti.tiiity in the Sixteentli Centur\’ \vitli b.inpli.tsis upon I'l.inders .tnd Artois” i R Porster .ind P R.inuni (eds), Rititid, Religion aytd the Saered (London 1982), ss 213-2.56. M.ine-Svlvie nnpctnt-Boiieh.tt, ”L.i Repression de l.t Soreellerie d.ins le Duclie de l bourt; .iii\ \vi:e et xviiie Sieeles” i Dupont-Roiieli.tt et .tl, Prophetes ct sorcien^ ss 41-154. " Robert W.tlinski-Kiehl, ”C.ttln>lieism, Cultur.tl Ci>ntlict .ind 5X’iteh-Huntint; in SeventeentliCenturv B.imberi;" (opubl. kitnlerensbidr.t”, in.ij 1985). '■ j.tg har diskuterat denna tras;a i ”Tlie Scientific Status ot Denionoloi;v” i Brian Vickers (ed). Occult and Scientific Mentalities in the Renaissance (Cambridi;e 1984), ss 351-374. '' ji'lin Teall, ”Witchcralt and Calvinism m Elizabethan Fni;land; Divine Power and Human l\e,eney'', Journal of the History of Ideas xxiii (1962), s 22; ifr s 34. jat; i;er en fullstandit; redt);4i)relse lor dessa demt>noloj;ers historiska och politiska asikter i en kttmmande studie. Witchcraft in l arlv Modern Ihoup^ht, del Ill t>ch IV. UXCITl-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=