46 författarens hemstad år 1609, som vi skall se en betydelsefull tidpunkt i häxväsendets historia. Man måste medge, att dessa träsnitt liksom andra från samma tid, där djävulsoch helvetesscener återges, är mindre skrämmande än de av Goya, trots att denne som ett barn av upplysningen mest var ute efter att satirisera folktron och dess återspeglingar i spanska arbeten från Guazzos tid. Den senates arbete kom ut omedelbart före de häxprocesser i kungadömet Navarra, vid vilka de anklagade dömdes vid en anta da fé som hölls i Logroho den 7 och 8 november 1610. Dessa rättegångar beskrevs på spanska i en långt ifrån teoretisk Rcdadöfi,^'^ vars publicering väckte skandal och förvåning. Under lång tid efteråt gjordes burieska anspelningar på den i samma stil som det citerade avsnittet hos Moreto (not 17 ovan s 31). Under en period av kritik mot inkvisitionens framfart i början av 1800-talet komRelaciån ut i ett nytryck med kommentarer av Leandro Fernandez de Moratin, en vän till Goya/'^ och det råder ingen tvekan omatt den inspirerade konstnären till hans skräckinjagande etsningar. 1 själva verket ger den en ganska fri redogörelse för processerna: medan två av domarna godtog alla vittnesmål och bekännelser som absoluta sanningar, hade en tredje avvikande mening. Med detaljer om tid och plats och med hänvisning till bestämda individer, ger Relaciön en systematisk redogörelse för allt det som lagts häxor och trollkarlar till last alltsedan 1400-talet. De viktigaste händelserna i målet sades ha ägt rum på ett mystiskt ställe, grottan i Zugarramurdi: en naturlig tunnel in i ett kalkberg, som urholkats av en flod, somännu på baskiska kallas ’helvetesströmmen’ {mfernauko crrcka). Grottan fungerade både som tempel och som hov. Ett hemligt sällskap med en hierarkisk social ordning utförde ondskefulla handlingar under ledning av den onde i en gets skepnad och satte därmed skräck i de kringliggande byarna. Som i många liknande fall stod kvinnor, barn och ofärdiga gamlingar för vittnesmålen. Affären fick viktiga följder, som först i vår tid kommit i ljuset. Den tredje och kritiske domaren i Logroho- licenciado Alonso Salazar y Frias, en man väl bevandrad i juridiken — begärde och fick en omprövning av fallet. De detaljerade undersökningarna som följde har beskrivits i sin helhet av Gustav Henmngsen i en utmärkt bok; ' och de gjorde efet möjligt att på rent rättsliga grunder fastställa, att det mesta av den bevisning som hade tagits för given i själva verket var falsk. Salazar y Frias diskuterade inte saken som en doktor, en naturvetare eller en kritisk filosof (som exempelvis Montaigne eller Charron), utan med den rättslärdes metod, när han granskar proceduren i Rcltiao>! lic Lis personas que salicron al Aiito äc la Fcc que los senores Doctor Alonso Bc'/crra Holguin del dbito de Alcantara; licenciado Juan de Willc Aiverado t liccnciado Alonso de Salazar I rias, Inquisidores Apostolicos, del Reyno dc Navarra v su distrito, cclcbraron cn la coudad dc l.ogrono, cn siete v cn oebo dias del tnes de Novictnbrc dc 1610 Anos. Y dc las cosas t dclitos porque fucron castigados (l.oi;rono 1611). Hela texten publicer.id av mig i Brujcria vasca (San Seha.stian 1975), ss 71-121. ” Utgåvor 1812, 1820, 1836 etc. ' Tbc Vi itches' Advocate. Basque Witchcraft and the Spanish Inquisition (Reno, Ke\ a(.la 1980).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=