40 tör det första var det filosofer och rena teoretiker, för det andra jurister, för det tredje teologer, och slutligen naturvetenskapsmän och läkare. Den komplicerade situationen i renässansens Italien kan inte ges en fullständig beskrivning här. Men omvi begränsar oss till temat folkligmagi kan vi notera attacken på MalleUS i florentinaren Gian Francesco Ponzinibios Tractatus de Larniis från 1520; han fick ett genmäle av en dominikan med inkvisitoriska funktioner, Fra Bartolommeo de Spina, vars traktat vanligen publicerades tillsammans med Mallens, Niders och andra liknande verk.^' Redan före Ponzinibio hade en kyrkans man försvarat den gamla doktrinen och blivit angripen av en annan dominikan.^’ Men oberoende av polemiken publicerades också böcker, somvisade fullkomlig godtrogenhet som till exempel en av Paulus Grillandus. Denne författare är av särskilt intresse genomsin kunskap omursprunget till de traditioner och trosföreställningar som har funnits i södra Italien ända fram i modern tid; en del av dessa är rena påhitt som har upprepats från plats till plats i överensstämmelse med välkända principer för lokalisering och framträdande.^’ Grillandus är särskilt intressant, när han behandlar södern och regionen kring Benevento. Det bör också noteras att de stora italienska teologerna på 1400-talet tveklöst följde vad man skulle kunna kalla den ’gamla’ doktrinen. Liksomi Spanien gjorde den litterära traditionen ett omfattande bruk av temat magi; kanske ännu mer i Italien, men på ett sätt som kunde innefatta tvivel eller till och med satir. Frankrike var det tredje katolska land, somframbringade en omfattande litteratur omhäxväsendet. Där fanns efter mitten av 1500-talet en tendens till systematisenng, som komatt utöva stort Inflytande; den representerades huvudsakligen av lekmän, men hör till en senare period än den vi behandlar just nu. I den grupp av verk sompublicerades tillsammans med Mallens, bör särskilt två nämnas. Det första av Bernard Basin, en känd predikant och doktor vid Parisuniversitet som senare blev medlem av kapitlet i Saragossa, hade titeln De artihns magicis et magornm maleficiis, tryckt 1483 och senare (Paris 1506). Basin tolkar källorna på ett mycket eget sätt och stöder sig bland annat på de hedniska klassikerna. Hans ståndpunkt är, liksomVitorias, eklektisk: han accepterar realiteten i vissa fall men också demonernas förmåga att kontrollera inbillningen. Liksom andra tror han, att kvinnor är mer benägna än män för trolldom; han förklarar detta till en del med deras fysiska egenart, större mottaglighet och en sorts eroDe Spina skrev tva traktater. Den första, Questio de strigibus i 32 kapitel publicerades i de samlingar som redan nämnts, t ex Mallet maleftcarum, ex plurimus auctoribus coadunati II (l.yon 1614), SS 147-259. Den andra, R.P.F.Bart.Spin. In Ponzintbtum de Larniis, apologia pritna, trycktes i samma samlingsvolym, ss 260-317. Hans metod är skolastisk ocli en vederläggning av Canon episcopi är väsentlig i båda verken. ’’ Sa Samuel de Cassinis versus dominikanen V Dodo. ’’’ Tractatus de Hereticis, et Sortilcgiis ornnifariurn coitu... (Lyon 1536 ocb 1545). Ofta citerad av senare författare.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=