39 na trodde uppenbarligen, att avsevärt fler kvinnor än män sysslade med besvärjelser; hän anslöt de sig, som vi sett, till en gammal uppfattning. I vart fall utveeklade de systematiskt föreställningen, att häxorna bildade en sekt med egna invigningsriter, besvärielser och så vidare, och i arbetets andra del beskriver de metodiskt den rättsliga procedur, man bör följa. Mallens har genomtiderna gett upphov till olika sorters kommentarer: i vår egen tid har det tryckts om av förmenta ’satamster’ men har å andra sidan också blivit kallad ’en stupid bok’.'*^ Böcker som bara är stupida har vanligen inte ett så omväxlande öde somdenna, som inspirerade till publicerandet av andra verk så sent som på 1600-talet och till häxförföljelser som fortsatte i de protestantiska områdena efter reformationen. Här skall vi dock bara befatta oss med det katolska Europa. I Spanien ägde häxprocesser rumi Vizcaya i början av 1500-talet; men teologerna hade divergerande uppfattningar både före, under och efter Institoris’ och Sprengers tid. Lope de Barrientos, biskop i Cuenca (1382-1469) höll i en traktat om spådom troget fast vid ståndpunkten i Canon Episcöpi.'^^ Alonso de Madrigal (1409-55), biskop i Avila och känd för sitt verk El Tostado, ger uttryck får två olika teser på olika ställen, men följer i allt väsentligt Augustinus.Betydligt senare accepterade den berömde Francisco de Vitoria (1486-1546) möjligheten av illusioner, men trodde också att verkliga fall av metamorfos, flygande etc ’ibland’ kunde hända.Detta förklarar en del av fluktuationerna i inkvisitionens praxis. 1 Italien var attitvderna om möjligt ännu mer växlande; stundom avspeglade de grupplojaliteter. Vi har sett hur dominikanerna främst av alla var förknippade med inkvisitionens verksamhet, och därför försvarade de naturligtvis MalicKS mot dess kritiker. Som vi senare skall se påverkade också den välkända rivaliteten mellan dominikaner och jesuiter de båda ordnarnas syn på häxeriet. De främsta italienska kritikerna av Malleus och allmänt de arbeten, som bejakade verkligheten i trolldomen och magin, var män med olika bildningsbakgrund; 4*’ Arbetet publieer.ides törst i Köln 1486 tills.mini.ins med p.ivebull.in, I sen.ire iiti;.ivor töljer ott.i Niders verk direkt etter Mallcio. S.i t ex i Mallens rualeficorum, ex plnnmis authoribtts coaccrnatiis, ac m duos tamos distmctus {l,\ on 1584): Malleus med index ss 1-464; Niders tr.ikt.it ss 465540. Den .indr.i volvmen mnelialler de ni .ire .irbeten, sinn beb.indl.is ned.in. Malleus b.ir oeks.i uti;etts I tler.i miidern.i editiimer neb översiittning.ir. Tratado de la adiviuau/a, publieer.id .iv br.iv l.uis G A Cetrmo, An.iles s.ilni.intinos 1 (S.il.im.ine.i 1927), ss 177-79. H C Lea använder Hansens text i A History of the hiquisition of Spain 4 (New York 1907), s 209. Mot slutet av 1600-talet utkom El Tostado sobre Eusebio. Mineral de letras divinas v burnanas, en la Historia general de todos los Tiernpos v Reynos del Mundo..., sammanställd av Frav Joseph de Almonazid (Madrid 1677), ss 67If (del 3, kap 197): ”De las bruxas, y de las cosas que dellas se cuenten, como se deben entetider.” Detta är en tolkning av den text som redan Augustinus använde, illustrerad med det spanska fallet med en häxa som smorde in sig, föll till marken oeh när hon kom till medvetande berättade om de ting som hänt henne. ”Relecciön del arte mägiea” i Relecciones teolögieas, sp övers av Jaime Torrubiano Ripoll, 111 (Madrid 1917), ss 152f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=