35 till hennes tjänst vissa nätter. Men jag önskar, att det vore de som gick under i sin otro och inte lockade så många med sig i förstörelsen. Ty en oräknelig mängd, som bedras av denna falska uppfattning, tror detta vara sant, och begår därmed hedningarnas fel, när de menar att det finns gudomhghet och makt annorstädes än hos Gud. Därför bör prästerna överallt i sina kyrkor enträget predika för folket, så att de får veta att allt detta är falskt och att sådana spöksyner inges de otrogna inte av goda utan av de onda andarna. Sålunda förvandlar sig Satan själv till en ljusets ängel, och när han har fångat en fattig kvinnas själ så att hon underkastar sig honom i otro och villoläror, då omformar han sig till olika arter och liknelser av vissa personer och bedrar deras sinnen, som han har tillfångatagit och visar upp ting, glädjerika och sorgliga, och personer, både kända och okända, för dem på bedrägliga vägar, och medan bara själen upplever detta, tror den avfällige att detta händer inte andligen utan kroppsligen. Vem är den som inte har letts ut ur sig själv genomdrömmar och nattliga syner, och ser mycket medan han sover som han aldrig ser i vaket tillstånd? Vemär så enfaldig och fåkunnig att han tror att allt detta somsker i anden har skett med kroppen? Och fördenskull, den som tror att någonting kan skapas, eller att någon varelse kan omformas till något bättre eller sämre eller förvandlas till någon annan art eller liknelse utom av Skaparen själv, han är utan tvivel en otrogen. Detta är den doktrin som följdes av kanomsten Burckhard av Worms och senare av Ivo av Chartres och Gratianus,^'^ liksomav lärde med speciella doktrinära intressen somJohan av Salisbury i hans Policraticus?^ Den var gällande från det tionde till det trettonde århundradet och i början av 1300-talet upprepas den fortfarande i texter från en del koncilier. Den kan kallas den augustinska doktrinen rörande en väsentligen psykologisk och andlig innebörd. Det är inte lätt att beskriva den process varigenomvid en viss tidpunkt ett annat kriterium kom att användas av många katolska teologer och så småningom av Kyrkan själv som vägledning för det sociala och andliga livet. Det fanns emellertid ett filosofiskt element som förenades med mer vardagliga idéer med resultatet att man i rättslig praxis, i överensstämmelse med skolastikens läror, komatt acceptera de handlingar som tillskrevs häxorna somabsoluta realiteter-. inte bara de som beskrivits ovan utan också andra. Under samma århundraden somden gamla tesen upprätthölls, komett antal idéer att vinna spridning, enligt vilka det fanns verkliga djävulsdyrkare och lärda män, som Ingått förbund med Regino, a a, 2, 364. Texten har traderats i många versioner, både i gamla häxtraktater och böcker om d)ävulen och i moderna framställningar: )fr The World of the Witches, ss 268f; även Fragm.Capitular., kap 13. The World of the Witches, s 269, nn 11-12. Burchard, Decret 10, 1; 19, 5. Ivon (el Ives), de Chartres, Decret. 11, 30. Gratianus, Decret. 2, 26; 5, 12. ’■' Ed. Leiden 1639, s 83 (2, 17). «32 3
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=