371 gen, en engelsk prästman, svarar genast, ”Det är ingen somhelst tvekan omden saken.” (Hutchinson visste då inte, att guvernören i Massachusetts efter processernas slut i oktober 1692 hade skrivit ett brev, där han förklarade att ”den /paniken i Salem/ har i mycket framställts för mig som den i Sverige för trettio år sedan.”)De följande sidorna ägnas åt en utläggning av likheterna, särskilt slutet på de svenska förföljelserna: ”Jag har hört”, säger prästen, ”att dessa domare inte fortsatte att anklaga och bränna ... av samma skäl som de upphörde i New England, nämligen att det nådde de förmögna, och att man inte kunde se något slut på avrättningarna." Både före och efter paniken i Salem Village citerade Cotton Mather svenskt material och vid sidan av engelska häxfall bara svenska. Ett kvartssekel senare använder Hutchinson uteslutande engelskt bevismaterial i sitt huvudkapitel bortsett från avdelningen omMora. Glanvill samlade också annat stoff men annonserade bara det svenska på sitt titelblad. Det svenska oväsendet 1668-76 intar alltså en bestämd särställning i försöken att bekräfta (eller som i Hutchinsons fall motbevisa) det berättigade i de engelska häxförföljelserna i slutet av 1600-talet; och parallellerna med det berömda oväsendet i Salem var uppenbara både för samtida och senare betraktare, ty bara ett respektabelt protestantiskt land som Sverige kunde ge ett efterföljansvärt exempel för allvarliga präster, somförsökte begagna de anfäktade barnens tvetydiga vittnesmål för att få häxorna fällda. För att sammanfatta, tror jag att en ”skandinavisk förbindelse” fungerade både i den första och ett helt sekel senare också i den sista stora häxförföljelsen i den engelskspråkliga världen. Danmark i början: en internationell konspiration med trolldom till sjöss somdrabbade den lärde skotske kungen och hans danska brud. Sverige mot slutet: anfäktade barn som användes av en seriös protestantisk regering för att dra igång häxförföljelser somväxte till väldiga proportioner, och somgav det bästa och mest närliggande exemplet, när prästerna i New England rustade sig för att ta hand omsina egna anfäktade barn. Genomsådana särdrag kunde den folkliga rättens konservatism skjutas åt sidan både i Skandinavien och på de brittiska öarna, den someljest hade hindrat oväsendets spridning i båda regionerna. Hutchinson, ss 123-24; |fr j;overnor Phips’ brev i Burr, s 196.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=