368 Jakob i hans välkända Demonology från 1597. Viktigare var dock att Jakob med sin brud på hemresan till Skottland drabbades av fruktansvärda stormar; Peder Munck, amiralen på den danska flotta som förde dem till Skottland, skyllde vädret på häxkonster av hustrun till en dansk ämbetsman som han hade förolämpat. (Han följde här en dansk tradition, somgick tillbaka till 1540-talet och som upprepades 1567, då man förklarade den danska krigsflottans katastrofer med att fienden tagit häxor i sin tjänst.) KungJakob blev snart övertygad omatt den stormiga resan berodde på trollkonst, men var tveksam om de häxor som förorskat ovädret enbart var danska.’’ Ett par månader senare påbörjades i North Berwick under Jakobs direkta ledning en hel rad av rättegångar, somslutade med att en av Skottlands förnämsta ädlingar fälldes; dessa händelser var naturligtvis kända i Danmark, och parallella processer fördes i de båda länderna. (Såvitt jag vet är detta en unik utveckling i de europeiska häxväsendets historia, vida överträffande det spansk-franska samarbetet i samband med de baskiska häxprocesserna ett kvartssekel senare; de var också ovanliga i att båda processerna involverade politiskt framstående anklagade.) Kung Jakob tycks inte ha intresserat sig för häxeri före 1590, och komförst i beröring med dess faror till sjöss - och som vi såg var trolldomi samband med sjöfart en norsk och dansk specialitet, som eljest var närmast okänd på de Brittiska öarna. När han skrev sin Demonology sex år senare, såg kung Jakob inte längre denna nautiska trolldomsomnågot centralt för häxväsendet, men han hade inte glömt Hemmingsen och Danmark. Min andra och sista ”skandinaviska häxeriförbindelse” leder från det svenska häxoväsendet 1668-76 (eller 1669) över till paniken i byn Salem i New England 1692. En svårighet för historikerna både i England och Amerika har alltid varit att dessa händelser saknar motstycke i brittisk historia: ett stort antal dödsdomar i en enda by under ett enda år, och värst av allt, domar baserade på vad djävulsbesatta barn och unga kvinnor påstod sig ha sett {spectral evidence). Ingen modern historiker har fäst något avseende vid att dessa händelser i Salem inte saknade paralleller i den protestantiska världen, fast huvuddelen av New Englands prästerskap visste det 1692. Både före och efter paniken i Salem använde New Englands mest berömde kyrkomän. Cotton Mather, det svenska häxoväsendet som exempel för att visa på trolldomens faror och för att försvara bruket av övernaturlig bevisning {spectral evidence) för att få häxorna fällda. ”För knappt tjugo år sedan,” påpeexakt från händelserna i Mora på hösten mera kar han i sin Discourse on Witchcraft (1689), ”blev flera hundra arma barn antastade av dem. 13 Betydligt utförligare berör han de svenska parallellerna i den stora redogörelse han skrev efter processerna i Salem, The Wonders ofthe Invi- '■ Christina Larncr, ”James VI and Witchcraft,” i A.G.R. Smith (ed), The Reign of James VI ami / (London 1973), ss 80-81; för de danska anklagelserna och processerna se särskilt Bering Liisberg, Vesten for Sö og Östen for Hav. Trolddorn i Köbenhavn og i Edinburgh 1590 (Köbenhavn 1909). C. Mather, Discourse on Witchcraft, omtrvckt i D. Levin (ed). Witchcraft in Salem(NewYork 1967), s 100.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=