366 konkreta maleficia snarare än graden och omfattningen av djävulsförbund. Vi får veta att sabbaten i uttunnad formdyker upp på Jylland först 1632, till och med senare än dess första uppträdande i England/ I Sverige tycks häxornas möten ha varit mera traditionella och sabbaten uppträder omkring 1600, men också här var det maleficium snarare än Blåkullafärder, som utgjorde häxerianklagelsernas kärna, som det svenska prästeståndet påpekade ännu på 1620-talet. Den ackusatoriska processen hindrade uppkomsten av häxepidemier utomunder extraordinära omständigheter (som tydligen förelåg i Köge i Danmark 1612-13 och naturligtvis i den svenska provinsen Dalarna 1668). Det är viktigt att inse, att den rättsliga proceduren i Skandinavien gjorde det möjligt för många beryktade häxor att slå tillbaka mot sina åklagare genomdefamationstalan. I Norgevar omkringvar åttonde ”häxprocess” i själva verket ett ärekränkningsmål, medan i Finland initiativet till vart tredje sådant mål tagits av den beryktade ”häxan”. I Sverige, där Västgötalagen från 1200-talet behandlar vissa trolldomsanklagelser som ett lagstridigt okvädande, utgörs en betydande andel av processerna på lokal nivå av defamationsmål av detta slag - troligen den högsta andelen sådana mål i hela Europa! I England, där sådana ärekränkningsmål tycks ha varit relativt vanliga under senmedeltiden, har rättshistorikerna bara funnit enstaka spår av dem efter 1563, då trolldom kriminaliserades.* De skandinaviska rättssystemen fann vägar att komplettera de enkla processformer, som reglerade de ordinarie häxprocesserna på lokal nivå, genom att hänskjuta demtill rättslig prövningi mer professionella domstolar. Kanske i insikten att prövningen i de lokala nämnderna medförde en extremt hög andel fällande domar tog man somvi sett i Danmark och Norge 1576 ledningen i denna utveckling, när man automatiskt överförde alla sådana lokala domar till den kungliga appellationsdomstolen; Sverige följde efter 1615, och systemet utvidgades tio år senare till Finland med inrättandet av hovrätten i Äbo.^ Utnyttjandet av appellationsdomstolar bemannade med mer ansedda domare åstadkom en ändring i andelen fällande domar mot anklagade häxor - i Danmark faställdes bara omkring hälften av de lägre instansernas dödsdomar, fast domskälen ibland är svåra att få grepp om. Trots att ingen engelsk överdomstol automatiskt fick befattning med trolldomsmål kom kung Jakob VI av Skottland 1597 nära det danska systemet, när han bestämde att rådet (Privy Council) skulle pröva ansökningar från lokala domstolar som ville rannsaka häxor, och att eljest alla trolldomsmål skulle handläggas av Skottlands appellationstribunal (the Court of ^ Johansen, ovan s 309; jfr Keith Thomas, Religion and the Decline of Magic (NewYork 1971), s 445, som daterar de första spåren av sabbaten i England till 1612. Jfr Ankarloo, ovan s 251, om Sverige; Klaniczay, ovan s 218, daterar introduktionen i Ungern till 1602. * Naess, ovan s 317; Heikkinen-Kervinen, ovan s 279; Ankarloo, ovan s 250. Det är också viktigt att notera, att de enda bevarade akterna från engelska trolldomsprocesser före 1500 härrör från defamationsmål: se R. Kieckhefer, European Witch Trials: Their Foundation in Popular and Learned Culture, 1300—DOO (London 1976), ss 28—29. ’ Johansen, ovan s 293; Ankarloo, ovan s 253; Heikkinen-Kervinen, ovan s 280.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=