33 falska. Här föreligger till synes en motsägelse, vars ursprung framträder när vi behandlar ämnet historiskt. Den kristne teologen tog över från grekiska och latinska rationalistiska författare argument, med vars hjälp de kunde driva gäck med de olympiska gudarna. Men det är en skillnad mellan Lukianos’ skämt och hånet hos vissa kristna författare, som betonar det absurda och framför allt omoraliska i hedendomen. Samma författare som proklamerar det absurda som ett värde i förhållande till den egna tron, insisterar på den oacceptabla absurditeten i andra trosföreställningar och framställer dem i dubbla versioner, på ett sätt som var vanligt redan i antiken. Dionysos i Euripides’ Bacchae är en helt annan gestalt än i Aristophanes’ Grodorna. Men samma sak hände med Djävulen. Folkliga anekdoter omformar det som skulle förkroppsliga den slutgiltiga fasan till en löjlig figur, en smålögnare och bedragare, som vill lura män och kvinnor, som söker kristlig fulländning. De som följer Djävulen har gått på hans finter, och häxor och trollkarlar är offer för sina egna fantasier. Detta leder oss till en fundamental punkt i den kristna, och i synnerhet den katolska, teologins historia med hänsyn till de handlingar som tillskrivs häxorna. Den relevanta texten är den, i vilken Augustinus återger en personlig erfarenhet: ”När jag var i Italien hörde jag om en del kvinnor, som höll värdshus och som utövade dessa onda konster; de gav (sades det) de resande ost att äta och förvandlade dem därmed till dragdjur. När dessa hade utfört, sitt arbete återfick de sin egentliga form. Deras sinnen förvandlades inte till djurs utan förblev mänskliga och rationella.” Augustinus är väl medveten omatt detta är mer eller mindre samma historia som den välkända hos Apuleius i Den gyllene åsnan, men han tror inte på att det har hänt i verkligheten. Demoner har inte makt att påverka själen eller förvandla kroppen. Men han för vidare vad han har hört i Italien och jämför det med en berättelse av en viss Praestantius rörande något som hände hans fader. Denne hade ätit någon sorts giftig drog, också i en ost, men denna gången i sitt eget hus. Han låg synbarligen sovande i sin säng och kunde inte väckas. Efter ett par dagar återfick han medvetandet och berättade vad som hade hänt under hans långa dröm eller dvala. Han hade blivit förvandlad till en häst, en bland många som drog spannmålsvagnar till armén i Rätien. Det framkomsenare, att denna vetetransport verkligen hade ägt rumunder den tid mannen låg i dvala. Augustinus relaterar också andra fall av drömmar med egendomliga effekter somhan hört av pålitliga personer, och förklarar härIgenom sådana poetiska ”fakta” som Circes bruk av besvärjelser (carmina), när hon förvandlade Odysseus’ män till svin.^^ Med gudomlig tillåtelse kan de hedniska demonerna också Ivckas med andra bedrägerier."''^ Under lång tid, genom hela medeltiden, begagnades Augustinus’ tes av de katolska teologerna; i mindre utsträckning av de jurister och ämbetsmän, som ’ H.in citciar uttrvckli^cn \’cr^ilius, Fcl. S, 70. /)<■ dv. Del, 18, 18.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=