364 en annan politisk utveckling - åtminstone till 1707, när häxprocesserna egentligen hade upphört. Låt oss mot bakgrund av denna politiska geografi hastigt se efter, vilka särdrag somutmärker häxprocesserna i de olika delarna av Skandinavien. Den troligen mest anmärkningsvärda utvecklingen i regionen var det stora svenska oväsender under åren 1668 till 1676, som berörde åtminstone fyra olika provinser plus Stockholm, och som resulterade i fler processer och troligen fler avrättniiigar än sammanlagt under resten av Sveriges historia. Men ännu mera betydelsefullt är att denna panik både påbörjades och hölls vid liv genomanklagelser från barn och ungdomar, sommed våld hade förts till sabbaten av vuxna häxor. Detta påminner starkt om de anklagelser från baskiska barn, som dominerade den största häxjakten i spansk historia 1610, och som har studerats av Gustav Henmngsen.' I det protestantiska Europa förekom ingenting som ens avlägset liknade dessa händelser förrän förföljelserna bröt ut i Dalarna femtioåtta år senare. Sverige har alltså den tvivelaktiga äran inte bara att ha upplevt den första häxförföljelsen i Skandinavien där barn var inblandade utan också den första betydande paniken av detta slag överhuvudtaget i det protestantiska Europa. Som vi kommer att se, blev Sverige före 1600-talets slut ett viktigt exempel för ett annat stort protestantiskt kungadöme i Nordeuropa, nämligen England. I Finland, den viktigaste bland Sveriges provinser, tycks häxförföljelsernas främsta särdrag ligga i de anklagades kön: bortsett från de speciella förhållandena på 1670-talet, då de stora svenska förföljelserna spred sig över till det huvudsakligen svensktalande Österbotten på den närbelägna finska västkusten, var de som anklagades för häxeri i Finland oftare män, tydligen någon sorts schamaner. Och till skillnad från de österbottniska kvinnorna på 1670-talet blev de sällan dömda till döden.' Också i Estland, ett annat svenskt kolonialområde på 1600-talet, var de anklagade häxorna oftare män än kvinnor.' Inom det andra stora skandinaviska kungadömets gränser har jag däremot svårt att hitta några anmärkningsvärda eller utmärkande drag hos förföljelserna i det danska moderlandet. Här var antalet processer och avrättningar kanske större än någon annanstans i Skandinavien; halvön Jylland, där i dag omkring hälften av landets befolkning bor, uppvisar omkring 500 processer och 250 avrättningar under 1600-talet. De danska förföljelserna hade börjat relativt tidigt mätt med skandinaviska mått. De första viktiga lagbestämmelserna rörande trolldomsprocesser kom 1547, tidigare än på andra håll i Skandinavien. Här kom också 1576 de tidigaste regler vi känner i Nordeuropa, som föreskrev att häxdomar automatiskt skulle underställas högre domstol. Danmark tycks också vara det enda område i Skandinavien, som redan på 1650-talet i stort sett hade upphört att förfölja häxor. Utvecklingen är således här alltigenomtidig, förvisso med skandinaviska mått, delvis också med europeiska. ' G. Hennmgsen, Basque Witchcraft and the Spanish Inquisition (Reno 1980). ^ Heikkinen-Kervinen, ovan s 271. ^ Madar, ovan s 232; Hastrup, ovan s 330.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=