357 de ville frammana. Till väskors brukade man oekså förkägga det rituella insamlandet av stenar oeh örter, som användes i magin. Deras symboliska innebörd som passagen mellan de levandes ocb de dödas värld var förknippad med det förhållandet, att där olika vägar möts, där befinner sig i någon mening världens mittpunkt. 4. Centrum och periferi Problem rörande eentrvimoeh periferi"' kan formuleras på flera nivåer. För det första skulle det vara av vikt att identifiera den plats som Portugals lärda elit intog på den europeiska scenen, att upptäcka olika interna synsätt och repressiva metoder. För det andra skulle det vara av intresse att spåra de olika folkliga uppfattningarna omtrolldomi Portugal och därvid förklara de rumsliga och kronologiska variationerna. För det tredje vore det av värde att lokalisera de olika sorterna magiska operatörer för att försöka urskilja hur de kom att etablera sig i landet. Vi har redan gett några antvdnmgar omdessa problem. Låt oss nu försöka svstematisera dem Iran grunden. Den portugisiska kvrkhga eliten deltog aktivt i 1500-talets katolska omorgamsation: a. den genomförde en förreformatonsk politik från och med 1530-talct; denna återupptogs och utvidgades vid det tndentmska konciliet, där några pt:)rtugisiska biskopar och teologer började spela en viktig roll; b. den genomförde snabbt de tridentinska föreskrifterna och hade därvid kronans stöd (kardinal Henrique var både generalinkvisitor och förmyndarregent mellan 1562 och 1568, och 1564 genomdrev han att de tndentmska föreskrifterna gjordes till kunglig lag); c. några av Portugals ledande teologer och religiösa tänkare under senare delen av 1500-talet, män somJerömmo de Azambuja (Oleastro), Francisco Foreira. Diego Paiva de Andrade, Gasptar de Casal, Jerömmo Osörio och Heitor Pinto, fick sina arbeten publicerade utomlands; d. missionsarbetet i Österlandet - som var en av den katolska kyrkans expansionsnktmngar - organiserades med Potugal som bas. Den kvrkliga eliten i Portugal hade en relativt central position i 1500-talets katolska värld (som gick förlorad på 1600- och 1700-talen). Men detta kan inte förklara dess relativa mildhet i repressionen mot de magiska operatörerna, om vi tar i beaktande de olika förhållanden som rådde i Europa. Vid sidan om de aspekter som rör den kulturella regionen (i medelhavsområdet var häxförföljerHär toiler i.ij; ilcKis I dw.rrd Sliils, CUutre ^iml Periphery. Eisayi ni »lueroioeioloyv (C4iie.>;.;o n>73), som li.ir titrdclen .iv .itt flvttLi tokus tr.mdet i;eo;4r.ttiska till det soci.tl.t pl.iiiet. j.t;.; ställer mit; doek .tvvis.mde till den p.tssn .t roll lört.itt.iren tilldel.tr periferin, n.ti;on som red.in k nrieo Cätstelniio\() oeh Chtrlo (jin/hiir^ h.tr p.tt.tl.tt: ’Domm.itKin s\nihidujiie et i;eoi;r.iphie .trtistujiie’, .{etes de Li Reclwrehe en Seienees Soehde^ 40 (19SI), ss 51-72.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=