354 och onda syften. Därför var hon fruktad av det lokalsamhälle hon bodde mitt i, ty okontrollerade förbindelser med det övernaturliga kunde förorsaka kollektiv olycka. Men att anlita häxor på avlägsna orter var i allmänt bruk. Denna ambivalens betyder dock inte att det saknades fragment (eller ens fullständiga redogörelser) från den europeiska myten om natthäxan, som helt och hållet identifierades med det ondas krafter, med vilka hon upprättar en förbindelse (djävulspakten), som hon periodiskt förnyar i en rituell ceremoni (sabbaten). Detta förbund var dock inte bland folket avgörande för att karakterisera häxan, eftersom hon tillskrevs medfödda krafter. Dessutomkunde vilken annan magisk operatör som helst ingå förbund med den onde i syfte att öka sin förmåga - en uttrvcklig eller underförstådd pakt. Den förra kunde vara skriftlig (ly’stidum, ’påklädd’) eller muntlig {nudum, ’naken’). I vissa fall kunde förbundet ingås utan att den onde själv var närvarande: enligt en ritual som på 1500-talet var vanlig i Alcåcer do Sal räckte det med att skära sig i fingret, sticka ner det i )orden, offra blodet till d)ävulen och avsvärja sig Gud. Då blev ens vil|a uppfvlld.'" Kärnpunkten i den europeiska häxmyten var sabbaten. Den var utformad som en nattlig ceremoni med djävulsdx rkan, som föregicks av att deltagarna flög genom luften och avslutades med en bankett, rituell dans och gruppsex. Det finns emellertid redogörelser om magiska fl\'gfäreier utan sabbaten, tv sådana färder var ett huvudändamål med de magiska bruken i Portugal. En förutsättning för dessa handlingar var tron att själen var en dubbelgångare som kunde frigöra sig från kroppen och färdas sin egen väg, en schamanistisk inspiration,'"’ som kombinerades med tron på djävulens makt. Banketten och festen hör till en Schlaraffenlanddröm, vars funktion är uppenbar i ett samhälle präglat av kronisk undernäring och återkommande missväxter.'^ I detta fallet var banketten och festen förknippade med sexuella orgier, som svmbt^liserar höjdpunkten av kroppslig njutning och sinnesrus i ett judisk-kristet sammanhang av diaboliserad lust. Rituell nakenhet och ceremoniell grupperotik var starka magisk-religösa krafter, ty de återskapade det paradisiska tillstånd som föregick syndfallet, ett tillstånd där det inte fanns några sexuella tabun eller moralregler.'^ Djävulsdyrkan gav ceremonin dess innebörd, ty de främmande krafternas effektivitet var beroende av den rituella underkastelsen under Mörkrets Furste. Bland de beskrivningar av sabbaten som finns bevarade i den portugisiska inkvisitionens arkiv kan vi välja ut den originella bekännelse, som 1585 avlades av Margarida Loureni^'o, född i Sarzedas och bosatt i Tomar. Den kan sammanfattas som följer: ANTT, Inquisii^äo de Évora, Processo n:o 5089, tll 15v-16r. Härom se Carlo Ginzburg, / Benandanti (Turin 1966), s 52 samt ovan kap. 5. Om hungerns bildvärd se Piero Camporesi, Il Paese della Fame (Bologna 1978) och II Pane Selvaggio (Bologna 1981'). Jag följer tolkningen hos Claude Gilbert Dubois, Le Baroque: profondeurs de Papparence (Paris 1973), s 108 och Mircea Eliade, 'Quelques observ'ations sur la sorcellene européene’ i Occultisme, sorcellene et modes culturelle (Paris 1978), s 119.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=