353 3. Häxor man, signerska blir man’ - det ordstävet, som brukas än i dag, sammantattar skillnaderna i tolkföreställnmgen mellan de båda typerna av magiska operatörer: den förra begåvad med krafter (inneboende eller överförda av en döende häxa), den senare med en förmåga, som hon har förvärvat under en lång lärotid. Det skilda ursprunget för deras makt medför också fullständigt skilda metoder: medan signerskan bar skaffat sig kunskap och opererar genom att tekniskt behärska de magiska ritualerna, är häxan ’synsk’ och verkar direkt och spontant. En häxas förbannelse är det som fruktas mest av vanligt folk. Denna enkla formav magisk aggression genomdet talade ordet gör det möjligt att uppnå förvållande resultat på offret. Denne tar förbannelsen till sig och låter sig gradvis överväldigas av föreställningen om ett oundvikligt öde, som byggs upp kring honom. I själva verket spelar den utbredda tron på kraften i förbannelser en avgörande roll för den process, varigenomoffret brvts ner psykologiskt och socialt. Han blir försvarslös t>cb isolerad och har bara att invänta det oundvikliga slutet. Det onda ögat är en ännu mera subtil och fördold format magisk aggression. Den osvnliga onda ande som skickas ut från häxans öga tränger in i kroppen hos de mest sårbara, särskilt den svaga och m)uka kroppen hos barn, och förorsakar siukdom och ibland döden. Det onda ögat kallas i Portugal också qncbranto (’sammanbrott’), eftersomobehag utan feber, kraftlöshet utan synbar anledning eller oförklarlig förlamning i armar och ben alla är krämpor som anses ha övernaturliga orsaker och ligga inom häxornas område. Den enda medicinska avhandlingen omdet onda ögat i Portugal, somutkom 1680 (omtryckt 1705), hävdar att det finns en materiell grund för hela förloppet: ruttna, stinkande och onda vätskor som samlats i häxans kropp - hon var )u vanligen en äldre kvinna, ynal tyienstritada - och som stvrda av hennes avund blev en tunn ande som utgick fran hennes ögon och liksom en flvgande pil genomborrade offrets kropp. Även ommissväxt och boskapsdöd i vissa fall kan ha tillskrivits häxor, är det ett oomstntt faktumatt dessa magiska operatörer inte betraktades enbart i termer av förgörmng, utan att attityderna till dem och den moraliska värderingen av deras verksamhet var ambivalenta. Häxan kunde ju spela rollen av ’svnsk’ och avslöja det tillkommande när hon rådgjorde med sina kunder. Hon spelade också rollen av klok gumma och ställde sjukdiagnoser, hon drev ut onda andar och botade genomthaumaturgisk handpåläggning. Hennes förbindelser med de ockulta krafterna var i sig s|älva tvetvdiga, för de kunde användas både i goda '■ Denna process har studerats av Claude Lévi-Strauss, ’Le sorcier et sa magie’ i Anthropologic Structuralc 1 uppi (Paris 1974), ss 183-226. " Lr Manuel de Azevedo, Correcqäo dc ahusos introduzidos contra o verdadciro methodo dc mcdicina (Lissabon 1680), ss 9-13, 31. ’Till häxa föds 12 n
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=