348 den viktigaste rollen för att rädda själarna. Mot de nya kristna fördes däremot en medveten politik, där man i uppseendeväckande former stötte ut aktivt judaiserande element (mer än 80 % av alla rannsakade under 1600- och 1700-talen och nästan alla de fall, där den anklagade överlämnades till världsliga mvndigheter för domens verkställande). Detta tenderade att förstärka den sociala Integrationen bland de gamla kristna. Men strategin hade motsägelsefulla resultat bland de nya kristna: å ena sidan ledde det brutala yttre trvcket till större sammanhållning inomgruppen av converses, så att banden av solidaritet stärktes genomdet omgivande samhällets fientlighet, medan å andra sidan samma tryck g|orde det svårt att vidareföra det judiska religiösa arvet, somdärigenomgradvis underminerades. Omvandlingen av katolska riter och bibehållandet av bruk somoffentligen hade fördömts som judaiserande utgjorde ett groteskt försök att återfinna en förlorad religion: ackulturationen var helt genomförd på 1700-talet och därmed fullbordades en process av påtvingad social assimilation för en betvdande religiös och nationell grupp. 2. Magiska operatörer Skillnaden mellan de repressiva strategierna var baserade på kritierier som Urnpeza de sanguc (’rent blod’) och religiös renhet, som i en mycket speciell bemärkelse utgjorde det centrala värdesystemet på dåtidens iberiska halvö (tillsammans med föreställningarna om stånd, släktskap och ära). I viss utsträckning skyddade dessa kriterier de gamla kristna, som utövade förbjuden magi och räddacfe dem från dödsstraffet, men det hindrade inte att cferas aktiviteter utsattes för en systematisk kontroll med syftet att mildra deras sociala konsekvenser. Vad det hela handlade om var att upprätthålla de religiösa institutionernas monopol på andlig kontroll av befolkningen. Den katolska kyrkan hade en unik position på det religiösa området: den var en stat i staten med en självständig organisation som sträckte sig över hela riket, den ägde jord, hade inkomster och beskattningsrätt, den hade institutionellt stöd från kronan. Den framträdande roll som tilldelats den innefattade ett allmänt erkännande av dess funktion att legitimera den sociala hierarkin. Detta erkännande innefattade också dess medlarroll och helighet. Dess monopol på salighetsmedlen, som upprättats på islams och judendomens bekostnad under återerövringen av den iberiska halvön (1100- till 1400-talet) vidmakthölls sedermera genom upprättandet 1536 av inkvisitionen. Integrationen av de omvända judarna uppnåddes genom systematisk och ihållande repression; kampen mot avvikande bruk och trosföreställningar bland de gamla kristna (dvs re-kristianisenngen av stad och land) tog nv fart; det religiösa inflytandet från det protestantiska Europa stoppades; ansträngningarna att reformera prästeståndet bars upp av den inkvisitoriska byråkratin (en elitkorporation som kontrollerade både det talade och skrivna ordet). Prcliininiir.i sluts.uscr tr.in niin.i ti)rsknini;.\r om Inkvisitionen i Poruig.tl 1.S36-182I.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=