347 4’rots att antalet tall av törbjuden maj^i var litet i F.voras inkvisitionstribunal är det av intresse att analysera deras kronologi liksom de anklagades geografiska ursprung, bör det första kan noteras, att inkvisitionens aktiviteter inte sammanföll med de stora europeiska förföljelserna: de båda höjdpunkterna ligger på 1550-talet och under perioden 1710-1760. Den första toppen kan delvis förklaras med att inkvisitionen då just hade upprättats och verkade med det pohtiska målet att få fastställt vilka typer av brott som låg under dess jurisdiktion. Detta följdes av en lång period under vilken otillåten magi ansågs av ringa betydelse i domstolens verksamhet. Det är dock klart, att inflytandet från de europeiska massförföljelserna kvävdes i sin linda genom den religiösa elitens kulturellt avvisande hållning (repressionen riktades åt andra håll: den kollektiva fruktan förknippades traditionellt med andra sociala aktörer). Förföljelsevågen under första delen av 1700-talet är svårare att förklara: förutomatt den kan ses som ett försök av inkvisitionen att bredda sin verksamhet under en period av assimilation av de »nya kristna» (dvs konverterade judar), finns det också antydningar om en ökaef allmän känslighet för magi under Joäo V:s regering, som ännu återstår att utforska. De anklagades geografiska ursprung speglar inte trolldomens verkliga utbredning utan snarare inkvisitionens institutionella struktur: huvuddelen av de arresterade bodde i städer och andra centra och vi kan iaktta en tydlig koncentration till orter med distriktsdomstolar. Inkvisitionens relativt milda attityd till trolldom innebär emellertid mte att man var okunnig omden demonologiska modell som etablerats av de medeltida mkvisitorerna (som Bernhard Gui, Jakob Sprenger och Heinrich Institoris) och som byggde på vittnesmål insamlade under deras många och långa rannsaknmgsturnéer. De viktigaste handböckerna citeras av åklagarna och (det juridiska och mytiska) begreppet djävulspakt, som definierar kätteriets gränser, dvs inkvisitionens jurisdiktion, står i förgrunden under alla förhör med de misstänkta. I praktiken började emellertid mkvisitorerna snart visa en viss skepsis mot vittnenas och de anklagades utsagor,^ somibland helt lämnades utanför i domsluten ’i brist på bevis’. Men vaksamheten minskade mte utan upprätthölls med offentliga bestraffningar (risshtmng, förvisning från bvn eller stiftet, uppenbara plikt i kvrkan inför allt folket, avsvärining vid en Åuto da Fc\ temporärt fängelse t)ch bärande av botdräkt till vardags) varigenom avvikelser utpekades och normen inpräntades. Denna politik med ’mild’ repression av avvikande bruk och trosföreställningar hos de gamla kristna (t ex förbjuden magi, hädelse, kätterska teser och lutheranism) står i bjärt kontrast till den våldsamma repressionen av varje spår av judiska bruk bland de nva kristna. Vad gäller de gamla kristna fanns en etablerad praxis för social kontroll med straff, exempel och övertalning, varigenom prästerskapet i det pastorala arbetet, i mässor, predikningar och visitationer spelade Hur äcts.un111.1 liämlo i Sp.iiiicn li.ir iiii;.iciidc rcdmis.its .iv (just.iv Huniiiii;.;son, The Witches' Advocate. Hasijue Witchcraft and the Spanish Intpiisition (Reno 1980).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=