346 främst under kyrkovisitationer ute i stiften. Det fanns inget starkt tryck underifrån med anklagelser i byar och städer, som kunde föranleda utbrott av förfölielser. Inkvisitionen engagerade sig mte särskdt för att få framanklagelser - i det avseendet byggde man i stället mest på informationer somöverlämnats av de kvrkliga domstolarna, angivelser från redan dömda och enstaka officiella undersökningar om brott i allmänhet. 1 bikthandböckerna (den mest spridda tvpen av religiös litteratur under 1400och 1500-talen) fördömdes trolldomen som ett brott mot det första budet."' Argumenten i alla de katekeser och moralteologiska arbeten vi har undersökt är strukturerade på grundval av följande motsatspar: gudsdvrkan contra djävulsdyrkan; vädjan omGuds resp djävulens beskydd; anlitande av Guds redskap på iorden (dvs prästerna) contra djävulens kreatur (häxor och trollkarlar). Trots denna idétradition räknades trolldomen både i världsliga och kvrkliga domstolar som ett offentligt brott i likhet med magi och vidskepelse.^ Detta förklarar varför juristerna i allmänhet betraktade trolldomen som en sekundärform av förbjuden magi såsom spådom, det orätta ocb bädiska bruket av katolsk ritual (särskilt bruket av fragment från altarstenen och av Instiftelseorden i besvärjelser, insamlandet av örter midsommarnatten etc). Repressionens mönster bekräftar att trolldomen intog en ringa ställning bland de kätterska brotten (där judendom dominerade överallt i Portugal): a. De enda kända dödsdomarna för trolldom under 1500-talet avkunnades i världsliga domstolar (fem häxor från Aveiro brändes 1559 på Rossio-torget i Lissabon; det medförde att drottning Catarina beordrade en officiell undersökning, varvid vtterhgare en avrättades);^ b. Under större delen av sin verksamhet (1536-1821) hade inkvisitionen (med de redan nämnda undantagen) ensam jurisdiktion över trolldom och bara en enda avrättning är känd, från Évcira 1626' (det bör dock tilläggas att materialet från tribunalerna i Lissabon och Coimbra är ofullständigt undersökt); c. Antalet processer om trolldom, magi, andeskådande och vidskepelse utgör en ringa del av inkvisationens verksamhet (i Évora med jurisdiktion över landets södra delar uppgår de till 291 av sammanlagt 11743 fall, dvs bara 2.5 %, och andelen tvcks vara densamma eller ännu lägre i Lissabon och Coimbra, somtäckte landets centrala ocb norra delar); d. Tortyr kom under 1500-talet sällan till användning i fall av förbjuden magi; en ökning kan däremot noteras under 1600- och början av 1700-talet (detta förändrade emellertid inte på något avgörande sätt de domar som fälldes). ■* Särskilt Martin de Azpilcueta Navarro, Manuel de confessores e pemterites (Coimbra 1560), SS 68—72. ^ För den världsliga lagstiftningen se Ordenagoens do Senhor Rey D. Manuel (omtryck), vol III, bok V (Coimbra 1797), ss 92-96; för den kyrkliga Constituigoens do Ärcehispado de Ltshoa (Lissabon 1537), fol. LXXv-LXXIv. *’ Biblioteca Nacional de Lisboa, Reservados, ColeC(,'äo Moreira, cödice 861, fll 8-13. ^ Arquivo Nacional da Torre do Tombo (ANTT), lnquisii,'äo. Processos Apartados, Pasta 17, n;o 8176.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=