343 gång till ord, och många formler och runstavar fanns bland folk att bruka för botande och skyddande ändamål. Potentiellt kunde ord föra krig och till följd av den magiska kraftens natur fanns det ingen säker plats utanför diskursen. Som en historisk följd kunde vemsomhelst bli anklagad för trolldom. Olyckor förklarades genom retrospektiv hänvisning till ondsinta handlingar, som inte hade getts den innebörden när de utfördes. ’Bevis’ fann man då i ett ark med runor eller i en berättelse om att någon hade flugit över vattnen. I slutändan kom rättegången och själva domen att klassificera detta förmenta rnalcjiciuyu somSatans verk. När övernaturliga krafter av säreget isländsk art flöt samman med allmäneuropeiska (kristna) föreställningar om häxeri och ondska, kan vi iaktta överföringsprocesser i båda riktningarna. Urgamla föreställningar omguldur oc\\ fjolkyngi tolkades i nya kategorier av utländskt ursprung som malejicium och djävulsdyrkan. Denna översättningsprocess kan ha startat redan i katolsk tid, men det var inte förrän med reformationen som ’häxor’ tydligt kunde identifieras och förföljas. Omvänt blev europeiska idéer översatta till en kulturellt specifik diskurs ommagisk inverkan. Denna dubbla översättningsprocess förklarar både likheter och skillnader mellan isländska och andra former av trolldom i tidens Europa. Ur ett europeiskt perspektiv var Island bara en periferi. Häxförföljelserna kom ganska sent och antalet offer var ringa. Ur rent isländsk synpunkt var 1600-talets allmänna föreställningar omhäxeri inte betydelselösa. Islänningarna levde i centrumav sin egen värld och trots att de på många sätt var marginaliserade, vore det oriktigt att behandla deras kultur som perifer eller eljest underlägsen den europeiska kristenhetens. Islands kultur var säregen och den genererade sm egen verklighet. Medan ’kulturer’ defimtionsmässig materialiserar sig i kontrast till varandra,^' kan verkligheter inte lika lätt mätas mot en extern standat'd, långt mindre sådana ’overkhgheter’ som trolldom.^' Den realitetsskapande processen innefattar två slags strukturerande mekanismer, den ena ger form, den andra bygger.^-' Formen härrör från kulturella ’matriser’, som uttrycker varaktigheten hos vissa trosmönster.^'* På Island var föreställningen att trolldom hade sin grund i ord och kunskap en sådan matris och ett uttryck för kontinuiteten. Men som vi sett av den isländska trolldomen på 1600-talet upprepas inte sådana strukturer utan vidare. För det första inträffar James A Boon, Other Tribes, Other Scribes. Symbolic anthropology in the comparative study of cultures, histones, religions, and te.xts (CamBricl^e I9S2); Kirsten Hastriip, ”Antliropi>logy and tlie exaggeration ot Culture," Ethnos 50:3—4 (1985). För en diskussion om det ’overkliga’ som en del av den verklighet vi har att handskas med se Kirsten Fiastrup, "The Challenge of the Unreal," Culture and Histoty, vol I (1986, in press). F, Ardener, ”Some outstanding problems In the analysis ot events,” )'earhooh of Symbolic Anthropology, vol I (1978). F' Ardener, ”Witcheraft, economies and the continuity ot belief,” I M Douglas (ed), \X’itcha,ift Confessions and Aceusations (Fondon 1970), s 156. 22
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=