341 kyrkliga och världsliga rättsordningarna sällan överensstämde med varandra. Liksom monoteismen är en förutsättning för en otvetydig identifikation av det onda/’° så krävs en enda moralisk ordning för att man skall kunna identifiera ’kätteri’ i den vida bemärkelse som avses i exempelvis alltingets stéridomur från 1564. Reformationen innebar alltså på Island en skärpning av kategorierna. Detta betydde, att allt som föll utanför eller mellan dessa kategorier var ett potentiellt (begreppsmässigt) hot mot den sociala ordningen.*’’ Detta var häxeriets historiska förutsättningar i 1600-talets Island. Galdur och fjölkyugi tolererades inte längre. Fjölkyngi var inte bara ockult och okristet, det var också förknippat med de krafter som härskade bortom samhället. ’Utanför’ de samhälleliga gränserna kunde människor med särskild kunskap frammana troll, spöken och andar för att skada folk. Från ett internt perspektiv gjearde detta likställande av galdur med det ’utanför’ att guldur kom under attack från en överhet som ville rensa det samhälleligas kategorier från ’vilda’ element.*’" Detta blir då en del av den strukturella förklaringen till häxförföljelserna i 1600-talets Island. Det tycks inte finnas någon färdig funktionell förklaring. Även om den kunde ge utlopp för motsättningar på den individuella nivån finns inga antydningar som i F.ngland omatt häxtron bidrog till att upprätthålla gamla konventioner på bynivån.Brytningen mellan gamla idéer om grannsämja och solidaritet inom byn och nya sociala nödvändigheter och offentligt ansvar kan ha legat bakomen del av häxanklagelserna i England,*’'* men några spår av detta finns mte på Island. I England låg två grundläggande faktorer bakom häxerianklagelserna, nämligen en eller annan individuell olycka samt offrets medvetande omatt ha brustit i eller helt försummat sina traditionella sociala förpliktelser.*’’’ Här kom olycksoffret att spela den aktiva rollen; den misstänkta behövde inte bära vittne om sin onda vilja. De flesta engelska häxor var äldre kvinnor med låg social status; ur lokalsamhällets synvinkel var de mer eller mindre särlingar. Här ligger den funktionella förklaringen nära till hands. På Island var förhållandena annorlunda eftersom de historiska och sociala omständigheterna var av ett säreget slag. Det fanns inga lokalsamhällen typ byar och som en följd av de allmänt mycket fattiga villkor som folk levde under var grannsolidariteten föga utvecklad.*’*’ Familjerna lyckades nätt och jämt överleva diskussion stnip, ”I ntropisk Stofshiftc 12 (19S5). Colm (1970), s 4. M.u \' n(.>uj;l.is. Purity and Danger, .^n .■\nalysts of Concepts «/ Polliitton and Yahoo (London 1966). Jfr not 32 ov.tn s.inu Hastrup (1981). Thomas, s 68. *’■' Maclarlane; Thomas. Thomas, s 63. “ I folkräkningen 1703 anges mer än 15 % av befolkningen som fattighjon. 1 Östfjord var de upp till 23 'fo, medan i Västfjord bara .5-10 %var beroende av fattighjälp. (Vi erinrar oss att KuriÖur och jon drog västerut för att söka sin bärgning). övergängen trän en dubbel till en enhetlig standard p.t Island i Kirsten Ha- om 6C
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=