340 w 54 Halldorsdottir i Selardal. Denna Helga var gift med en landsortspräst och hon blev sjuk strax efter de två främlingarnas ankomst. På denna grund och som ett uttryck för den allmänna misstron mot främlingar blev PuriSur och Jon brända utan att ha medgivit någonting alls. Ehuru det denna gång var en kvinna som fick stiga på bålet är vi långt borta från föreställningen om häxsabbat eller sexuella förbindelser med djävulen, även om ryktet att hon kunde flyga över vattenfallen är värt att notera. Isländsk trolldomi ett europeiskt perspektiv De isländska häxprocesserna på 1600-talet har en rad drag gemensamma med dem på andra håll i Europa. De bär spår av en ”temporär sammansmältning av folklig trolldomstro med mer specialiserade häxideer bland de bildade klasserna” av liknande slag som i den baskiska trolldom, som så utförligt har dokumenterats av Henningsen.'’^ Och på samma sätt som i England uppvisar de isländska fallen ett ”singulärt mönsterHäxornaär isolerade figurer, somfångas i ett nät av misstankar baserade på uråldriga kategorier men tolkade av de lokala ämbetsmännen i moderna sataniska termer. Identifikationen av folkliga föreställningar med djävulsdyrkan är ett allmänt drag hos den europeiska häxepidemin.'’^ Anklagelserna hade alltid sin grund i konkreta fall av malcficinm. I detta avseendet ansluter sig Island helt till protestantiska föreställningar i Nordeuropa.^''' Vanligt folk oroade sig mest för individuella skador och olyckor, medan de härskande förde krig mot det onda på en avsevärt mer abstrakt nivå. Satan var en passande metafor för det onda i denna bemärkelse. Han hörde väsentligen hemma i den internationella lärda diskursen. En syslumadr eller präst som hade fått sin utbildning utomlands, var mer benägna att tala omSatan än de lokala ’kloka’ männen. De folkliga föreställningarna om guldur och malefiduni smälte samman med främmande lärdom som i fallet med Jon Magnusson, vars hslusagu dokumenterar denna synkretism på det självbiografiska området. Likheterna mellan de isländska och andra fall av häxförföljelser är inte förvånande mot bakgrund av landets inordning i Europas religiösa system. Öns politiska ställning som en del av kungariket Danmark gjorde att man underkastades den moraliska och rättsliga ordning som utgick från huvudstaden Köbenhavn. Med reformationen, som mer eller mindre påtvingades islänningarna, ersatte en enda moralisk ordning det dualistiska systemet från den katolska tiden, då de ibid, vol III, s 310. Gust.iv Hcnmngsen, The Witches’ AJvoe^ite. Basque Witehaaft and the Spanish fn/juisition (Reno 1980), s 391. Al.in M.tel.trl.tne, Witchcraft in Tudor and Stuart England (London 1970). Ctilin, s 11. Monter (1983), s 29; Reith Tbom.is, Religion and the Decline of Magic (London 1971), s .331.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=