336 for för att lämna den vanliga sociala sfären, var det möjligt att kalla fram de övernaturliga varelserna. I den rättsliga terminologin liksom i folktraditionen kallades detta att seta uti tilfrodleiks (att sitta ute för visdom).^' Vishet och kunskap var alltså bevis på utomordentliga krafter. Och som redan sagts var alla dessa kulturella kategorier viktiga element i 1600-talets isländska trolldomstro. Häxorna 1589 noterade en isländsk iakttagare, att Satans bedrägerier troligen var av mindre betydelse på Island än i en rad andra länder, där också helvetet hade en mer framträdande position.Efter reformationen blev en rad traditionella bruk, däribland trolldom, skörlevnad och incest betraktade som kätteribrott i den oficiella lagstiftningen och kopplades mer eller mindre klart samman med Satans verk. Detta var ett resultat av den redan berörda alltingsdomen, störidömur, av år 1564. Ännu 1589 tycks dock Satan inte ha haft någon plats i folkfantasin, åtminstone om vi skall tro Oddur Einarsson. 1625 ändrades allt detta. Det året hade varit fyllt av olyckor: vintern hade varit kall med stor boskapsdöd, och därefter hade en pestepidemi kostat många liv.^'* I Munka^vera hade fogden, syslumadr Magnus Björnsson, fått besked om att spöken hade gjort att en pojke låg sjuk och att hästar hade dött. Björnsson hade fått sin utbildning i Köbenhavn och Hamburg och han kände till Malleus Maleficarurn. Att det här var fråga ommaleficium stod utomallt tvivel, och det nu att hitta galdramadur, eftersom spökena antogs verka på uppdrag av en sådan. Av skäl somvi inte känner till utpekade den förtrollade pojken en viss Jön Rögnvaldsson somden skyldige och tog Gud somvittne.'^ Fogden lät gripa Jön och sökte genomhans hus. Där fanns ett ark med runskrift, somJön erkände att han gjort. Den allmänna meningen var att Jön var jjälkunnugur?^ Jons bror Thorvald, somvar skald, vittnade visserligen omJöns enfaldighet, men det kunde inte avvända anklagelserna omfjölkyngi. Fogden behövde inte mer bevis än runskriften och pojkens vittnesmål och var övertygad om att Jön var i förbund med Satan själv. Eftersom han kände till Malleus, visste han hur sådana fall skulle expedieras. Vanligen skulle alla grövre brottmål underställas alltinget, men Jön Rögnvaldsson blev dödsdömd på platsen. Målet tycks överhuvutaget Ett exempel från den rättsliga doktrinen i DI, vol I, s 243. För den folktraditionen se exempelvis Skidarima i Jonson, vol I, s 19. - De rika semantiska konnotationerna hos utiseta och utilega och hos ’utanför’ i allmänhet behandlas hos Kirsten Hastrup, ”Cosmology and society in Medieval Iceland,” Ethnologia Scandinavica 1981; dens, Culture and History..., kap 5, samt dens, ”Tracing tradition. An Anthropological perspective on Grettis saga Asmundarsonar,” i Lindow, Lönnroth and Weber (eds). Structure and Meaning. Neu- Approaches to Old Norse Literature (Odense 1985). ” Oddur Einarsson, Oslandslysing. Qalisqitnque descriptio Islandiac (övers Sveinn Palsson, Revkjavik 1971), ss 48—19. Thoroddsen, Arferti..., ss 67 f. Thorsteinn MJönsson, Brennan a Melaeyrum I62S (Akucs ri 1957), ss 9 t; DaviÖsson, s. 109. Jön Espölin, .Arlxricur I-XII (1821-55; reprint Reykiavik 043), vol \’l, ss 27 f. gällde
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=