334 de på något hemligt eller dolt, och ännu i 1600-talets Island brukades runir för att dölja förbannelser som inte kunde uttalas öppet. Den första häxa sombrändes på Island (1625) dömdes för att i sitt hus ha ett ark fullt med runor. Vid denna tidpunkt tolkades dessa som bevis på djävulska förehavanden. Utöver runorna brukades galdrastafir {'troWsizvzr') i kombination med formler. Som element i en huvudsakligen muntlig tradition överfördes stavarna och formlerna direkt från den ena generationen till den andra. En del av dem samlades dock i trollkarlarnas galdraboekurr^ Sådana böcker fanns ofta i stiftsskolorna, som förmedlade det ockulta vetandet under 1600-talet. Att äga galdrahcekur var att ha direkt tillgång till magiska krafter och efter reformationen var de strängt förbjudna. Jag har redan berört fallet från 1554, då en präst blev avsatt och landsförvist för att han innehaft galdraboekur och använt några av formlerna för privat syfte. Ord och kunskap var metoder för att magiskt gripa in i historien. De måste brukas av människor med vissa naturliga egenskaper somgjorde demtill mäktiga förmedlare mellan den materiella och andra världar. Den gamla nordiska föreställningen om hugr (sinne) hänför sig till en immateriell del av människan, somtroddes kunna frigöra sig från kroppen. Därvid kunde den materialisera sig i nya former, så att individen på detta sätt kunde byta skepnad (hamr). Den som hade denna förmåga var hamrammrr"^ Andra kulturella kategorier är relaterade till samma semantiska fält, men det kan räcka med att här notera att det på Island alltid fanns schamanistiska element i folktron. Detta schamanistiska inslag var viktigt i olika föreställningar omförutsägelser och spådomar, förtrollning och andebesvärjelse, ty det gjorde varje individ till en potentiell överskridare av gränsen melan denna världen och den övernaturhga. I Jönsbök sägs, att den har förverkat sitt liv som ger sig in påfördceduskap ok spafarar allar ok utisetur at vekja tröll upp ok fremja hedni. ” Ingen skulle komma att dödas för sådan verksamhet förrän efter reformationen, men när den första trollkarlen dömdes till döden 1625, var det för att han hade uppväckt en ande och gjort skada genom honom. Den kanske mest intressanta i citatet från Jönsbök är föreställningen omutiseta. Genomatt ’sitta ute’, vilket var en metaLindquist, s 8-9; D.iviÖsson, ss 61ff. I den isländska traditionen och föreställningsvärlden är Raudskinna, sammanställd av biskopen Gottskälkur Nikolässon (biskop i Hölar 1498-1520) den mest bcrömdi gitlärabok av dem alla. Den skrevs pä runstavar med utomordentlig kraft. Biskopen tog boken med sig i graven och på 1600-talet försökte den ryktbare trollkarlen Galdra-Loftur (en lärling i Holar) att f.t tag i den genom att frambesvärja biskopen ur hans grav. Det var nära att han lyckades (Amason, vol 1, ss 572-55). Fragment av andra svartkonstböcker från 1600-talet finns bevarade; troligen brändes på sin tid mänga. Jön lacrdi berättar om en serie bokbål i klostret vid Helgafell 1623-24; se Flaldörr Hermansson, ”Icelandic books of the seventeenth century,” hlandia, vol XIV (1922). Ström, s 25. Peter Buchholz, ”Shamanism- the Testimony of Old Icelandic Literarv Tradition,” Meduiaval Scandinavhi, vol 4 (1971); se också Hastrup, Culture and History..., ss 152-54. " Jonsbok, s 38.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=