2. De katolska demonologerna JmIio Caro Baroja Vid en tidpunkt, när så många verk av stor lärdom och urskillning har skrivits om magins historia i allmänhet och häxväsendets i synnerhet, kan det måhända synas alltför våghalsigt att försöka tillägga någonting. Författaren skulle dock som en sorts ursäkt vilja påpeka, att han bara önskar kasta ljus över ett specifikt område, nämligen hur häxgestalten, som var känd redan under den hedniska antiken, antog olika egenskaper under de följande perioderna efter kristendomens seger. Som vi skall se, komhäxfiguren slutligen att bli basen för den omfattande teologiska och juridiska lärobyggnad, som restes över mycket gamla och enkla fakta; och denna byggnad var ett verk av intellektuella, även omderas kultur var av ett särskilt slag. Temat är somsagt begränsat; men det är av särskilt stort teoretiskt intresse och kan ha betydelse för en revidering av de grundläggande begreppen inom modern antropologi: funktionalismen å ena sidan, strukturalismen å den andra, samt slutligen histoncismen. I Den historiska figur som denna volym huvudsakligen handlar om bär olika namn i de europeiska länder som har romanska språk och en katolsk tradition: i Frankrike sorciere, i Italien strega, i Spanien bruja. Det franska ordet kan härledas från en särskild innebörd av latinets sors, liksom de nu försvunna spanska orden sortera och sortiario-,' den italienska formen striga, som i likhet med strix används antingen om en fågel (uggla) eller om en häxa.' Den spanska termen är helt klart av annat ursprung; men den långa artikeln av Juan Corominas omdess ursprung är mte övertygande,' och Garcia de Diego säger bara att dess ursprung är oklart.^ Samme författare menar att brujo (skal, skinn) och bornjo (packe, knippa) kommer från det latinska volucnlum (packe, omslag).^ Detta kan leda oss till att förmoda att bruja kommer av ett obelagt volueula med betydelsen ' Det h.iskisk.T iirdet sorguin iniieli.åller s.imm.t st.tm. Spanska sortilcgio octi sortilcgo svnes vara lärda former eller latinismer. ’ Strigac i Petronius, Siit. 63, 4: "en riktig liäxsai;a”. ' Dicaonario critico etimologico dc Li Icngua c^iitclLiua 1 (Madrid 1934), ss 330a-532a med en m,ån^tald exempel. ■' Dicaonario etimologico espunol e htspanico (Madrid 1954), s 127b. ^ Ibid, s 127b och s 1035 (nr 7262).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=