324 i rätten, att grannarna var så rädda för den anklagade att de sprang hemifrån, när de såg att hon närmade sig. Detta samband mellan egenskaperna hos dem som anklagades för trolldom, och de samtida trenderna i demografisk, social- och kriminalhistoria är av intresse. Det skall medges, att varken de norska eller de europeiska förföljelserna fullt ut kan förklaras med sådana samband. Det är emellertid svårt att se, hur processer kunde komma igång i omgivningar, där det ekonomiska såväl somdet sociala och kulturella livet höll på att förbättras. De skoningslösa processerna mot demsomsågs som en belastning för samhället måste förklaras med att svåra sociala förhållanden i lokalsamhället sammanföll med tendenser inom teologi, kriminalpolitik och allmänna samhällsattityder. Processernas upphörande Det ganska abrupta slut somhäxprocesserna— eller åtminstone avrättningarnatog i de flesta europeiska länder under andra hälften av 1600-talet har länge förbryllat forskarna. Norge befinner sig i detta avseende mitt i den europeiska strömfåran med tämligen många avrättningar, ända tills de praktiskt helt upphör omkring 1670. I sin uppsats omde danska processerna hävdar Jens Chr. Johansen, att eftersomnästan alla de gamla trollkonorna anklagats före 1630-talet, så fanns det inte kvar fler misstänkta under de följande decennierna, och följaktligen heller inte så många processer.Förföljelserna i Norge följde ett annat mönster i det att de fortsatte i jämn takt, ända tills en plötslig förändring inträdde på 1660-talet. Uppenbarligen hade inte de situationer som skapade misstankar ute i byarna försvunnit, och folks fruktan för häxor och trollkarlar kom också fortsättningsvis till uttryck i anklagelser och rättegångar. Men i Norge började domarna i överdomstolarna, lagmennene, kort efter 1650 påverka processernas utveckling genom att kritiskt granska förfarandet i de lägre domstolarna. På uppdrag i Finnmark fann lagmannen över de nordliga fylkena, Mandrup Schönneböl, år 1653 flera misstänkta häxor i fästningens fängelse, ”häxhålet” kallat.^' Han tog dem personligen i förhör och kunde inte finna några lagliga bevis mot dem. De släpptes därför fria. Medlemmarna av den lokala domstolen fick utstå kritik för sin olagliga behandling av de misstänkta kvinnorna. Schönneböl besökte emellertid dessa utkanter av sitt enorma distrikt bara vart tredje år. Häxor hade förföljts och bränts i Finnmark sedan århundradets början. Nästan ständigt var några i den lilla befolkningen misstänkta för trolldom. Sedan lagmannen lämnat trakten för att stanna borta under tre år, fortsatte den lokale fogden och hans befallningsmän som omingenting hänt, och flera av kvinnorna brändes trots lagmannens utslag. När Schönneböl tre år senare återvände fanns Johansen, ovan •' Naess, ss. 268-273. kap. 14.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=