322 Inte en enda misstänkt kan sägas ha frivilligt bekänt maleficium eller diabolism i de norska processerna. Vi har tvärtomett stort antal fall, där hon klagar över att fogden och pastor har tvingat henne att bekänna. Till sist gav också de efter och svarade på alla frågorna. Myndigheterna försökte alltså inte alltid göra rättegången rättvis och laglig, utan kringgick bestämmelserna för att få så många bekännelser som möjligt. En häxa gav den andra det goda rådet: ”väljer du att inte genast bekänna, kommer de att kasta dig på vattnet och lägga dig på sträckbänken. När de har dragit ut din kropp kommer de att öka din smärta genomatt nypa dig med glödheta tänger. Bruket av sträckbänk var allmänt. I några fall hälldes brinnande svavel på fångens bröst. Plågorna i fängelset och tortyrkammaren ledde till flera dödsfall redan före rättegången. Somliga frös ihjäl. I ett annat fall ”skulle en häxa som begått självmord kastas på bålet tillsammans med de andra häxorna som leddes ut att brännas den dagen.” ” I flera mål förleddes den misstänkta att bekänna genom att hon ingavs den felaktiga förhoppning, att hon skulle skonas om hon samarbetade.’^ Men så länge de kunde stå ut med smärtan, förnekade de flesta anklagade sin skuld och hävdade, att de inte visste av någon trolldom. En kvinna svor vid Gud ”att hon var fullständigt oskyldig; hon hade inte begått någon av de onda gärningar man anklagade henne för.”'^ En domare som just skulle frikänna åtskilliga kvinnor som tidigare blivit dömda till döden, frågade en av dem, varför hon hade bekänt alla dessa otroliga saker somsabbat och diabolism. Hon svarade, att ”hon hellre ville ljuga detta brottet på sig och förkorta sitt liv än utstå mer tortyr än nödvändigt. De redan fällda tvingades ange sina medbrottslingar. Dessa blev genast uppspårade och i många fall dömda till döden utan vidare bevisning. Också detta stod i strid med lagarna från 1547 och 1558. Från 90 väl dokumenterade processer känner vi namnen på 353 personer, somangavs på detta sätt.'^ I själva verket blev huvuddelen av dödsdomarna i de norska häxprocesserna avkunnade i sådana fall av angivelser. » 10 » 14 Den sociala bakgrunden Norges folkmängd växte från omkring 100 000 till 440 000 under perioden 1500—1650. Denna tillväxttakt sjönk drastiskt mot slutet av 1600-talet som en följd av olika demografiska kriser, men ökningen fortsatte, fast i långsammare takt, tills man nådde 600 000 omkring år 1750. Ibid., s. 219. ” Ibid., s. 558 (fall nr 753). Ibid., s. 218. Ibid., s. 242. Ibid., s. 220. Ibid., s. 224.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=