316 brottsliga och straffbara. Det är viktigt att komma ihåg, att trolldom, trots den uppmärksamhet som har ägnats den i modern forskning, inte framstår som det viktigaste grova brottet i lagstiftningen från 1500- och 1600-talen. Det är ett bland en rad svåra förbrytelser som mord och dråp, stöld, hor, blodskam, barnamord, tidelag, förråderi och gudsförsmädelse. Också talrika mindre sedlighetsbrott liksom slagsmål och svärjande drogs inför de lokala domstolarna. För att belysa trolldomsbrottets relativa betydelse har jag undersökt domböckerna från två landsortsdistrikt i Rogalands fylke. Under 1620-, 1650- och 1690-talen avkunnades bara två av fyrtio dödsstraff för trolldom. Resten var för blodskam (12), stöld (10), mord (9), barnamord (4) och hor (3). Av preliminär undersökning av alla grova brott i Rogaland 1610—1660 framgår, att bara 116 av de 223 dödsdomarna på landet blev verkställda. Skillnaden beror på att 63 personer flydde och att ytterligare 44 fick sina straff mildrade. De begångna brotten var stöld (33 avrättningar), blodskam(21), mord (15), trolldom(14), lösdriveri i kombination med stöld och hor (13), barnamord (10) samt förfalskning (2). Trolldom svarar alltså för omkring fem procent av dödsdomarna och tolv procent bland avrättningarna under perioden 1610—1660, när häxförföljelserna var som mest omfattande. Åtskilligt fler fick sätta livet till för stöld eller blodskam också under den stora häxförföljelsens epok. Den relativa betydelsen av trolldom var naturligtvis åtskilligt mindre både före och efter denna period.'' en annan Antalet processer De ganska stora skdlnaderna i antal processer i de olika fylkena får inte leda till slutsatsen, att fördelningen av häxprocesser i Norge berodde på djupgående regionala skillnader i folktro och rättspraxis. Sådana kan bara fortsatta forskningar ge besked om. Variationerna i antal måste huvudsakligen ses somresultatet av en ojämn tradering av själva källmaterialet. Det största antalet processer återfinns inte oväntat i områden, där domstolsmaterialet är bäst bevarat. För andra regioner måste vi bygga på andra typer av material. Vid sidan av domstolsakterna är huvudkällan vid studier av brottsutvecklingen fogdarnas räkenskaper över kronans utgifter för fängelse, tortyr, vattenprov och avrättningar. Viktiga upplysningar finns också på inkomstsidan i räkenskaperna, där häxor dömda till böter eller konfiskation noggrant registreras. De bästa och mest fullständiga källserierna, både domböcker och fogderäkenskaper, har bevarats i fylkena Rogaland, Finnmark och Flordaland. Huvuddelen av processer ägde rummellan 1570 och 1700 med enstaka mindre fall före och efter denna period. En enda process är känd från medeltiden. 1325 blev en kvinna ställd inför biskopsdomstolen i Bergen anklagad för att ha ^ Alfred Soman, ”Deviance and Criminal Justice in Western Europe 1300-1800.” Criminal Justice History vol. I, 1980.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=