315 förrän efter reformationen. Såvitt vi vet tog det lång tid innan dödsstraffet i trolldomsmål blev allmänt accepterat. Att häxor brändes eller halshöggs förkom troligen tidigare i Danmark med bland annat en rad avrättningar redan på 1530talet och åtskilliga fler under de följande decennierna. Kungen och rådet hade försökt ingripa i handläggningen av detta slags mål och i lag förbjudit, att angivelser från häxor godtogs som bevis i domstolarna. Vidare fick tortyr inte användas förrän dom fallit. Dessa lagar härrör från åren 1547, 1558 och 1576.' Det bör noteras, att kung Christian II redan på 1520-talet hade infört nya och hårdare bestämmelser omproceduren i brottmål. De trädde dock aldrig i kraft. Förfarandet i trolldomsmål i Danmark syns inte desto mindre ha varit påverkat av en mer hårdhänt kontinental praxis. 1584 lät kungen introducera hela det lärda demonologiska trolldomsbegreppet i den norska straffrätten, när biskopen i Stavanger framställde krav härom. Kungen gjordes härvid uppmärksam på att bruket att gå till kloka gubbar och gummor var utbrett på den norska landsbygden. I sitt brev till kungen beskriver biskopen detta bruk som en dödlig synd mot Gud. Ett av fallen som kommit till biskopens kännedom involverade en lagmann, som hade sökt flera helbrägdagörare för sin sjuka hustru. Kungen svarade genast med att göra vit magi straffbar med döden i hela Stavanger stift. 1593 utvidgades denna lokala stadga till att omfatta hela Norge." Lagen från 1584/93 gör det tydligt, att regeringen anpassat sig till den rådande demonologiska doktrinen. Samtidigt blev den nya straffrätt somvar under utarbetande, starkt påverkad av bestämmelserna i Mose lag i Gamla Testamentet. Man utfärdade strängare lagar mot mord och stöld. Vit magi kriminaliserades också i Danmark och bestraffades med landsförvisning. Barnamord, blodskam, gudsförsmädelse och tidelag jämställdes i strafflagen med andra dödsbelagda brott som våldtäkt, upprepat hor, förräderi och lönnmord.^ Rätten att benåda inskränktes. De nya hårdare lagarna var i de flesta fall baserade på Mose lag. Detta var också fallet med den nya stadga mot trolldom, som trädde i kraft 1617. Dennas distinktion mellan djävulsk och vit magi betydde dock, att den senare inte längre vara belagd med dödsstraff somi statuten fraån 1584/93. Inte desto mindre framgår av domböckerna, att kloka gubbar och gummor också efter 1617 avrättades utan att ha fällts för maleficium eller djävulsförbund.'' Trolldom och andra brott I de medeltida norska (och danska) lagarna definierades trolldomsbrottet som maleficiurn, förgörning. Bara när denna ledde till död eller skada på folk eller fä fick dödsstraff utdömas. Vit magi som olika botande verksamheter ansågs inte ' Jfr. |. Clir. Johansen, ovan kap. 14. ^ Hans Fvvind Nacss, Trolldornsprosesserie i Norge pä 1500-1600-tallet, Oslo, 1982, ss. 78-80. ’ Ibid., SS. 40-63. '' Ibid. appendix ss. 302-367: fall nr 370 (1618), 267 (1633), 206a (1667).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=