308 Gudsmoder; och så försvann han för henne som i en dimma. Senare kom han till henne i Fastruplund och var fager som en jungfru, och han bad henne ta kalken, patenen och altarklädet i kyrkan och avsvärja sig det. Delar av denna bekännelse har uppbarligen sina rötter i ett förreformatoriskt medvetande. Å andra sidan är det tankeväckande, att ett annat element i initiationsriten tydligtvis spreds och utvecklades på jylländskt område, medan processerna stod på sin höjdpunkt. Första gången djävulsmärket uppträder i det jylländska materialet är 1621, och då inte i samband med samlingen i kyrkan, somnågra år senare har blivit centralpunkten i förställningskomplexet. En kvinna bekände, att då hon försvor sig till den onde, kom han till hennes säng som ett blackigt föl, sedan blev han en liten naken ”dräng”. Hon lovade att tjäna honom, varefter han gav henne ett märke på högra armen. Därefter fortsatte kvinnan med att bekänna, att efter det att hon hade följt honomtill Gudbjergs kyrka, som hon dansade flera varv omkring, så blåste hon genom nyckehålet och kom in i kyrkan, där hon dansade kring altaret med blåa ljus i händerna. Att vi vad gäller djävulsmärket står inför en uppfattning, somunder loppet av 1620-talet långsamt bredde ut sig, framgår av att det inte hade slagit igenommed samma klarhet överallt. 1624 bekände nämligen en kvinna, att hennes ”dräng” försökte riva hål över hennes öga, varför hon höjde armen till skydd så att han rev ett lång sår på hennes vänstra arm. Sammansmältningen av motivet med djävulsmärket och initiationen i kyrkan fullbordades däremot under några processer 1623 i Vendsyssel. En kvinna bekände, att hon hade lärt sin egen son trolldom, och att han avsvor sig sin kristendomvid Bjergby kyrka. Oftavar han med till Troms kyrka i Norge, där han var deras klockare. Deras rotemästare predikade på latin och tyska så att de inte förstod vad han sade. Hennes ”dräng” hette Plett och han hade satt sitt märke på hennes buk (detta tycktes måhända kvinnan en aning oanständigt, så vid landstinget hade hon ändrat detta till att märket blev satt på hennes näsa). Omkring tre veckor senare bekände en annan kvinna i samma trakt, att hon fem år tidigare hade blivit tvingad av två kvinnor att följa med till St. Hans-kyrkan i Hjörring, där hon blåste in genomnyckelhålet och avsvor sig kristendomen. Då komen svart hund ut genomkyrkporten och stack henne i pannan så att blodet flöt. Trollfolket möttes varje år vid Valborg, midsommar och Lucia. Slutligen bekände en tredje kvinna tre månader senare, att hon tidigt på året hade kommit till ett hus, där tolv personer var samlade. De gick till Hörby kyrka och då de kom till vapenhuset, stod i porten en vacker ”dräng”, somde ville ge till henne. De bad henne blåsa in genomnyckelhålet och avsvärja sig kristendomen, vilket hon också gjorde. Då hon vände sig om, förvandlades den vackre ”drängen” till en svart, hårlös hund. Den onde slog ett hål i hennes panna så att ärret fortfarande syntes. Tre år senare bekände ytterligare en kvinna från samma område, att hon hade varit på kyrkogården i Ulsted tillsammans med tre andra kvinnor, då hon blåste genom nyckelhålet och avsvor sig kristendomen. Då kom en liten.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=