307 Jag har i ett annat sammanhang påvisat, att de anklagelser, som riktades mot trollfolk i städerna respektive på landet, svarade mot skillnader i yrkesstrukturen.^^ I städerna blev folk ofta anklagade för att förgöra handel och hantverk, medan dessa beskyllningar aldrig förekompå landet. Omvänt kan man där dubbelt så ofta finna beskyllningar mot trollfolket för att ha vållat dödsfall och sjukdom bland kreaturen; och tre gånger så ofta för att ha fördärvat mjölken. Liknande analyser i andra länder kommer utan tvivel att framdra samma skillnader mellan stad och land. En folklig mytologi Även omanklagelserna mot det jylländska trollfolket samlade sig omkring maleficium, framgår det av bekännelser från de dömda häxorna, att det också existerade en mytologi omdem. Särskilt av de ”spontana” berättelser, som protokollförts före domens fällande (och som alltså inte frammanats med hjälp av legal tortyr), kan man se att det bland folk förekom trosföreställningar om hur trollfolket uppträdde. Huvudpunkten var, att de hade en bestämd organisation, att de samlades på bestämda dagar, främst vid kyrkorna, att de genomgick en initiationsrit och att de hade övernaturliga medhjälpare till sitt förfogande (som i det jylländska materialet för det mesta betecknas som ”drängar”). En kvinna från Nordvästjylland bekände veckan efter det hon blivit fängslad, att en annan kvinna tolv år tidigare hade fått henne till att dansa tre gånger motsols runt Ydby kyrka och blåsa in genom nyckelhålet i kyrkdörren, ge sig djävulen i våld och avsvärja sig dop och kristendom. När hon hade gjort det, kom djävulen till dem i skepnad av en stor svart hund utan hår och svans. En annan nordjylländsk kvinna försvor sig till den onde på Lodbergs kyrkogård, där hon blåste in genom nyckelhålet och avsade sig Gud; med henne på kyrkogården var tretton-fjorton personer, som var i lag med henne. Elementet med att blåsa in genomnyckelhålet måste vara en del av en folklig uppfattning, men på vilket sätt det kommit in i häxmytologin, är svårt att se. Enskilda drag tycks dock kunna förklaras somdelar av ett medvetande, som har sin upprinnelse i förreformatorisk tid. Eftersom den lärda häxtraditionen var fullt utvecklad först efter mitten av 1500-talet, är det rimligt att räkna med att åtminstone somliga element hade en folklig upprinnelse. En gammal kvinna från trakten av Randers bekände, att hennes ”dräng” hade kommit till henne fyrtiotre år tidigare och sagt, att hon inte skulle behöva sakna något om hon följde honom. Tillsammans red de till kyrkan i Vammen och gick runt den tre gånger, varpå ”drängen” sparkade upp kyrkporten och gick upp till högaltaret med henne. Här bad han henne avsvärja sig dop, kristendom. Gudfader och Johansen, ”Als die Fischer...”, s 163. Se också Robert McR. Fliggins, ”Popular Beliefs about Witches: The Evidence from East London 1645-1660”, East London Record, 4 (1981), s 40.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=