301 parlamentets rättsområde ett rimligt jämförelseobjekt. En säker slutsats kan dras: över större delen av Europa dömde de lägsta instanserna på samma sätt som på Jylland hårdare än appellationsdomstolarna. Svårigheterna blir genast större, när vi ser till de socio-ekonomiska villkor, under vilka trolldomsprocesserna utspelade sig. Det har redan påpekats, att utvecklingen av de ekonomiska förhållandena hade motsatta tendenser i stad och land. Dessa måste därför underkastas konkreta analyser och inte bara undersökas i allmänhet. Olyckligtvis är detta svårt på landsbygden. Genast uppstår problem, när en sådan analys skall företas. 80 % av de anklagade var nämligen kvinnor, och eftersom de som kvinnor bara uppträder i det rättsliga materialet och aldrig i annat kvantifierbart material, måste utgångspunkten tagas i deras mäns socio-ekonomisk status. Statistiken över civilstånd visar emellertid dels, att en tredjedel av de anklagades äktenskapliga status inte alls kan påvisas, och att lite över en sjättedel var änkor, dels att det äldre skandinaviska namnskicket, där kvinnorna behöll sina flicknamn när de ingick äktenskap, utgör ett hinder för att precist fastställa, vilka de var gifta med. Med mindre att makens namn finns uppgivet, kan det därför vara nästan omöjligt att nå klarhet om hur den anklagade skall inplaceras på den socio-ekonomiska rangskalan. Materialet till en sådan bedömning utgöres av tre källgrupper: bouppteckningar från länsräkenskaperna, extraskattemantalet och jordeböckerna. Ingen av dessa grupper kan dock ge definitiva svar, vilket beror på deras interna funktion och inbyggda konservatism. Användandet av jordeböckerna försvåras av att det naturligtvis bara var landbon, som registrerades där.'^ Skattemantalet rymmer också egna, interna problem, varför det bara är möjligt att ställa upp en relativ socio-ekonomisk rangskala: landbor, husmän och tjänstedrängar.'* Som en konsekvens härav, och inte minst därför att arvskiften från förra delen av 1600-talet är oerhört sparsamt förekommande, måste en utvärdering av de inblandade parternas socio-ekonomiska ställning te sig synnerligen problematisk; och antydningsvis skall blott nämnas, att landborna på gårdarna tyck ha stått som anklagande gentemot kvinnor av husmansklassen. Möjligheterna att bedöma socio-ekonomiska förhållanden blir långt bättre, när vi rör oss från landsbygden in i städerna. Detta beror på att arvskiften från några städer har bevarats, vari de inblandade parterna kan återfinnas, men framför allt eftersomskattskyldigheten där var graderad. Skatteplikten grundades på innehav av fast egendom jämte näringsverksamhet, och i varje fall under 1600talets första del var näringen den viktigaste faktorn. Härigenomblir det möjligt Därtill kom att jordräntan (landgilden) var en avgift för bruksrätten till jorden, som inte steg eller sjönk med avkastningen, och som i regel bara kunde ändras vid byte av landbo. På 1600-talet var denna avgift relativt stabil. '** Eftersom det var fråga om en personskatt, där de olika kategorierna betalade ett pä förhand fastställt belopp.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=