299 derna sin givna andel i denna export, och omspannmålskrisen medförde ett inkomstbortfall för enstaka bönder, har detta säkert kunnat kompenseras med hjälp av boskapshandeln, omän inte för varje enskild person. För förhållandena på landsbygden vore det alltså fel att tala omkrisår; men tillväxten eller åtminstone stabiliteten hade nog sina effekter i städerna, där varje prishöjning komatt kännas extra tryckande av de lägsta klasserna. Till följd härav skulle vi förvänta oss olika utveckling av antalet processer i stad och land, men statistiken för de jylländska processerna visar tvärtompå en parallell utveckling: under perioden 1617-25 steg processernas antal såväl på landet somi städerna.'^ Trolldomsprocesserna var med andra ord inte uteslutande en funktion av ekonomiska strukturer; orsakerna måste sökas på andra håll. Även ombönder och borgare under den föregående perioden hade accepterat uppgörelser utanför domstolen, torde fruktan ha lurat mycket tätt under ytan, och i det ögonblick det blev klart, att myndigheterna inte bara sanktionerade utan direkt uppmuntrade processerna, slog fruktan ut i ljusan låga och förde till en katharsis med åtföljande utrensning av de element, om vilkas farlighet alla var eniga. Denna iakttagelse har naturligtvis gjorts på makroplanet och hindrar inte, att det i varje enskilt fall kan vara möjligt att hitta specifika orsaker, somvid en given tidpunkt utlöste dessa processer. Men vilka dessa orsaker än kan ha varit i det enskilda fallet, var det dock alltid fråga om att avlägsna destruktiva personer, som enligt folklig uppfattning hotade samhället med sina skadliga handlingar. På de åtta åren 1617-25 tycks man ha blivit kvitt de flesta av dem, som allmänt ansågs somtrollfolk. En slutsats blir oundvikligmot bakgrund av det skisserade förloppet: för Jyllands vidkommande var dessa åtta år extraordinära. En förföljelsevåg av motsvarande omfattning hade man inte upplevt tidigare och den komheller inte tillbaka. Denna uppfattning baserar sig på de speciella förhållanden som rådde vid maleficium-processer: en trollkona skapades inte över en natt. Det tog samhället många år att bygga upp detta rykte omkring en person, och det är en av grunderna till att man inte två gånger fick uppleva en förföljelse av dessa dimensioner. Det låga och stabila antalet processer i fas 3 var således i stor utsträckning en konsekvens av den beskrivna urladdningen under den föregående perioden. Andra moment spelade emellertid också in. Under 1600-talets senare del är det tydligt, att en viss misstro mot häxeriets realitet började göra sig gällande. Den kommer exempelvis till uttryck hos den jylländske landstingsdomaren Villum Lange, som 1662 uttalade, att han inte kunde döma en person till bålet på grundval av det bevismaterial somhade lagts fram. Aandra sidan bör det understrykas, att med en ackusatorisk process, där målet väcktes ”nedifrån”, var det en förutsättning för att trolldomsanklagelserna skulle upphöra, att en uppfattJ.C.V. Joh.insen, ”Als die Fischer den Teufel ins Netz bekamen...”, i Degn-Lehman,Unverhau (red.), Hexcriprozesse (Neumiinster 1983), ss 159-166.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=