296 släktingars vittnesmål hade för landstingsdomarna inte tillräcklig bärkraft för att motivera dödstraff; familjens bekräftelse av en vittnesutsaga räknades inte för mer än detta vittnesmål i sig själv. Vidare togs inte vittnesmål om rykten i beaktande; domarna förkastade uttalanden, som bara beskrev vad vittnet hade hört andra säga om den anklagade. Utan denna försiktighet kunde andelen dödsdomar lätt ha nått samma nivå som i häxförföljelsernas kärnområde på kontinenten. Processernas antal och innehåll Innan vi diskuterar de danska processernas omfattning, är det nödvändigt att något kommentera s)älva källmaterialet. I allmänhet fastställer man antalet processer på ett av två sätt: antingen med hjälp av räkenskaper, sominnehåller upplysningar om kostnader för avrättningen'"' eller genom en undersökning av rättsarkivaher. Den första möjligheten föreligger mte i Danmark, eftersom käranden oftast själv fick stå för process- och exekutionskostnaderna. Dessa finns alltså inte noterade i statens räkenskaper. Den andra möjligheten existerar för delar av Danmark bara från 1600-talet. Efter 1576 kan emellertid landstingsmaterialet ge oss en uppfattning i varje fall omde mål, somi första instans hade lett till fällande dom. Före 1576 är det alltså svårt att skapa sig en bild av det totala antalet processer. Också efter den tidpunkten befinner vi oss beträffande stora delar av Danmark i en ogynnsamsituation. Bara för Jyllands vidkommande kan vi beräkna trolldomsprocessernas omfattning, och därtill bara efter 1609. Från detta år och till seklets slut kan serier med bara obetydliga luckor rekonstrueras. För resten av landet gäller, att materialsituationen liknar den på 1500-talet. Bara för de sista tre till fyra decennierna av 1600-talet finns källmaterial, somkan användas till rikstäckande serier, och att döma av förhållandena på Jylland är detta en period, då antalet mål var i drastiskt sjunkande. Mot den bakgrunden kommer jag här bara att använda domboksmaterialet från det jylländska landstinget och begränsa den statistiska undersökningen enbart till 1600-talet. Därför bör det också understrykas, att en interpolation av det totala antalet processer i Danmark enligt min mening är ogenomförbar. Eftersom en trolldomsförordning utfärdades 1617, är detta år en lämplig utgångspunkt för en diskussion. Till att börja med frågar man sig, varför denna nya lag just 1617? Vad hade skett under den närmast föregående tiden somgjorde en trolldomslagstiftning nödvändig? Jag menar, att flera faktorer härvidlag spelade in. Norge hade 1593 fått en lag mot trolldom, så att nu bara Danmark stod utan lagstiftning på området. En annan faktor var, att kung Christian IV personligen var mycket upptagen av denna förbrytelse och troligen har blivit skrämd av de händelser, som 1612—13 utspelade sig i den lilla själländska staden '' Rainer Decker, ”Die Hexenverfolgung in Herzogtum Westfalen”, Westfälische Zeitschrift 131-132 (1981-82), s 340.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=