281 Antalet mål är heller inte proportionellt mot folkmängden. I Österbotten är fallen klart övertaliga, särskilt om man ser till dödsdomarna. Anklagelser var vanligast i de välmående regionerna med mycket boskap och där bönderna var involverade i en blomstande exporthandel. Ekonomisk specialisering hade redan kommit igång här och de relativa skillnaderna i rikedom var större än på andra håll i Finland. Anklagelserna var däremot sällsynta i byarna längre inåt land, där folk levde i en självförsör)nmgsekonomi och samhället alltså inte hade genomgått samma differentiering. Även under perioden 1600-1649 (karta 2) är målen vanligast i samma regioner som på 1500-talet, men antalet fall har stigit, särskilt i Egentliga Finland och Satakunda. Detta beror framför allt på en kraftig ökning av antalet anklagelser mot professionella trollgubbar, särskilt i de områden där de nya ekonomiska aktiviteterna hade introducerats. Regionalt synes alltså anklagelserna ha varit ett synnerligen stabilt fenomen. Förföljelsernas utbredning ändrades inte heller under 1650- och 1660-talen, även om man kan iaktta en lätt förskjutningösterut i de sydliga delarna. Inte ens den kraftiga intensitetsökningen på 1670-talet (karta 3) ger upphov till någon ändring i detta regionala mönster. De organiserade förföljelserna ägde rum 1 regioner, där trolldomsprocesserna hade sekellånga traditioner. 2. De stora förföljelserna 1600-talets häxförföljelser i Finland kan indelas i tre tämligen distinkta perioder. Demonisk magi (förbund med djävulen i svfte att vinna rikedomar) dominerar klart i processerna från 1640- till 1660-talet. Under 70- och in på 80-talet rör processerna främst häxeri i egentlig bemärkelse. Mot slutet av seklet förändras i ledande kretsar attityden till häxbrotten i klart skeptisk riktning. 2.1. Processerna i Åbo Spridningen av moderna europeiska idéer omhäxväsendet gynnades genom inrättandet 1640 av Åbo akademi, Finlands första universitet. Fastän den förblev mycket liten förmedlade akademin på gott och ont kontakten mellan de ledande grupperna i landet och Europas andliga hv. Redan på 1640-talet publicerades i Åbo två dissertationer om naturlig magi, där också djävulsförbundet diskuteras.^ Vid samma tid fördes också en process i akademins konsistorium, somsenare avkunnade dödsdom för djävulsförbund. Huvudfigurerna i denna process var lärare och studenter, bland dem Martin Stodius, från 1640 professor i grekiska Antcro Heikkiiien, PahoLiiicti liitoLusct. Noita - ja »lugiii - k\isityhsui ja - oikcudcukäyntcjä Smmicaa I600-luvii>i jälkipuolclla (n. 1640-1712) (”Allies of the Devil. Notions of Witeher.ift .ind Demonic Magic and Trials for Vf itcheraft and Demonic Magic in the late 17th Century Finland, c. 1640-1712”) (Diss. fielsinki 1969), ss. 78-9.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=