271 Tabell 2. Hushållsfördelning efter areal och tionde i Mora 1669. I procent. häxhushåll (N=59) alla hus- areal i tjäg häll(N=777) 65 45 1-10 28 46 11-20 21-30 31-w 5 4 3 4 tionde i kappar 1-25 26-50 51-75 76-w 62 71 21 28 7 6 3 2 tigdom kan därmed jämföras med den allmänna nivån i Mora så somframgår av tabell 2. Alla utomen levde i hushåll med fast egendomoch avkastning, som man betalade tionde på. Majoriteten tillhörde i själva verket till de grupper som låg kring eller över genomsnittet. Givetvis är innebörden härav svårbedömd i ett samhälle, där nästan alla levde under hårt pressade förhållanden. Men det finns inget stöd för antagandet, att häxorna i Mora levde i marginalen av eller rentav utanför samhället. De befann sig mitt i det. Källmaterialets kalla siffror ger oss heller inga vidare indikationer omatt häxorna tillhörde någon väl definierad och avvikande grupp. De tycks tvärtom i de avseenden vi granskat vara som folk i allmänhet. Och ändå blev de utpekade, anklagade och dömda. I de tidiga processerna i Älvdalen och Mora hörde mer än hälften av de anklagade, men också många av de vittnande barnen, till en begränsad grupp av familjer. Lagläsaren är klart medveten om detta och illustrerar protokollet med den sortens stamträd, som eljest vanligen förekommer i samband med arvskiften och äktenskapsmål. Attefejder kan förstås ha bidragit till detta mönster. Men i själva verket är anklagelserna inomfamiljerna lika vanliga som mellan dem. Otaliga små flickor vittnade mot sina mormödrar, mödrar och systrar. En annan metod att avslöja häxornas hemligheter har på senare tid prövats av forskare, som ägnat sig åt en närgången och noggrann läsning av bekännelserna och anklagelserna. Domböckernas hermeneutik har blivet ett fält för antropologer och etnologer med ett intresse för det förflutna. Deras bidrag är ofta tankeväckande och framåtsyftande. Historiker och jurister har däremot länge intagit en ganska skeptisk hållning till det rättsliga källmaterialet och dess möjligheter att tolkas som uttryck för folkliga föreställningar. Det som bevarats i rättegångshandlingar, officiella rapporter och lärda sammanfattningar av framstående teologer och ämbetsmän kan på sin höjd vara folktro i en starkt förvrängd och därför missledande form. Mycket bekändes under tortyr och med hjälp av
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=