269 Hur skall man då förklara detta starka tryck underifrån ännu under det stora oväsendet? I en vidareutveckling och omformulering av Georg Simmels klassiska arbete om mänsklig konflikt. Der Kampf, har Lewis Coser påpekat, att antagonism vanligtvis är ett element i nära relationer. Eftersom dessa innebär ständig interaktion och deltagarnas hela personlighet, kan sådana nära relationer förmodas innehålla starkt ambivalenta element i sin motivationsstruktur. En konflikt som uppstår ur sådana djupa och djupt kända likheter mellan deltagarna tenderar att bli starkare och mer våldsamma än konflikter mellan främlingar. ”Aggression like charity begins at home,” som Malinowski har anmärkt. 1 en tätt sammanhållen grupp kommer den ene att hata den andre så mycket mera intensivt som konflikten uppfattas som ett hot mot gruppens enhet och identitet. I den meningen är intensiv konflikt och gruppsammanhållning sidor av samma 49 mynt. Detta är inte att underskatta klasskonfliktens betydelse också för häxförföljelsernas historia. Men d^n är strukturell snarare än direkt förknippad med handling. Uppenbarligen fungerade det rättsliga systemet till nackdel för de fattiga och utstötta. Juristernas och teologernas lärda föreställningar påtvingades bönderna på ett sådant sätt att deras konflikter omtolkades i allt farligare andliga kategorier. Men denna tolkning utnyttjades inte för att utöva direkt terror och hindra de undertryckta från att se var de verkliga motsättningarna låg. På sin höjd kan de skeptiska aristokraterna anklagas för sin grymma likgiltighet. 1675 tog grevarna De la Gardie med sig den franske ambassadören Feuquiére en av vakstugorna i Stockholm, där de förda barnen övervakades. Efter att ha sett de små flickorna falla i vanmakt rapporterar denne kyligt i ett brev till Ludvig XIV: ”J’ai vu quelquefois cette petite comédie, que j’ai trouvée au moins fort bien jouée.”^° Han rörde sig alltså i kretsar, där man hade allvarliga tvivel eller var helt skeptisk. Och likväl brydde man sig inte om att försöka göra slut på rättegångarna utan betraktade det hela som ett roande spektakel. Mycket litet i barnens beteende under det stora oväsendet tyder på att de var involverade i realistiska konflikter av något slag. Objekten för deras anklagelser tycks vara utbytbara. Bara innehållet är monotont detsamma. Eftersom det knappast finns några antvdningar ompersonliga konflikter mellan häxorna och barnen, bör kanske de senares aggressivitet ses som riktad mot vuxna kvinnor som grupp: som modersfigurer, sexuella rivaler, frånstötande gamlingar eller fordrande husmödrar. Exakt vad kommer vi aldrig att kunna veta. Det är dock möjligt att fastställa några av deras sociala kännetecken.'’’ Bland de anklagade utgjorde männen mindre än 15 procent. Nästan hälften av demhörde till den yngsta åldersgruppen (15-24). Många tillhörde de ungdomliga gängen av angivare och vittnen, men eftersom de var över 15 löpte de risken Lewis A Coser, Socuil kimflikt (Stockholm 1971), s 65. J lie Leuijuieres, I.cttrcs hicdits dc Fciiqiitcrcs III. (ed. CLtllois) (1846), s 475. Ankarloo (1971), ss 263-86. till
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=