257 varnade han honom för ”hur svårt det är emellan samvetet och den gemena ho pens rop och klagan: tag bort! korsfäst! att hitta något temperament. Liksomtvä generationer tidigare var opinionen delad. Det som nu i slutet av 1660-talet var nytt, var att det ute pä landsbygden fanns en utbildad medelklass, präster, militärer och lägre statstjänstemän, som var förtrogna med de juridiska och teologiska dogmer rörande häxeriet som utbildats pä kontinenten, och som var ivriga att genomdriva en härdare rättspraxis. Men kanske viktigast av allt var de långtgående kraven frän folkdjupet, de nästan unisona ropen bland allmogen pä omfattande rättsliga åtgärder mot de mänga konor, sombringade deras barn i fara till liv och själ. » 34 3. Massförföljelserna De stora processerna började i Älvdalen i norra Dalarna sommaren 1668. Redan frän början uppvisade bekännelser och vittnesmål alla de egendomhgheter och särdrag som skulle komma att bli typiska för de följande målen i Norrland, Uppland och Stockholm. Den omfattande och detaljerade kosmologi, somförknippades med Bläkulla, utvecklades genast och med stor utförlighet av alla de inblandade. Den kreativa fantasin hos de barn och unga kvinnor somframträdde som vittnen gav upphov till mindre variationer pä ett tema, som uppenbarligen var välkänt för alla.^^ Förhör anställdes i tingsrätten som biträddes av församlingsprästen och befallningsmannen. Sammanlagt avkunnades 18 dödsdomar, fyra av dem mot minderåriga under 15 är. Domarna sändes pä föreskrivet sätt för underställning till Svea hovrätt, som vidtog omfattande revideringar. Bara sju vuxna, somhade bekänt, fick sina domar konfirmerade. Deras bekännelser hade i några fall avlagts under tortyr. Notiserna härom, som ännu finns kvar i det ursprungliga konceptprotokollet frän häradsrätten, redigerades bort innan rannsakningarna sändes till Stockholm. Även bortsett frän detta var domarna baserade pä vittnesmäl frän barn och medbrottslingar. Hovrätten gjorde alltså ett första avsteg frän en etablerad, försiktig praxis. Förmyndarregeringen underrättades. Avrättningarna ägde rum i slutet av maj 1669. De sju dömda halshöggs först och sedan brändes deras kroppar pä bålet. Detta var den normala avrättningsformen för häxor i Sverige. Vid denna tidpunkt hade nya undersökningar emellertid visat, att oväsendet var vida mer spritt än man hade förmodat. Dess centrum var Mora socken vid Siljan. Folket i bygden hade sänt en representant till Stockholm för att begära mer energiska åtgärder för att skydda de inblandade barnen. Regeringen utnämnde en kunglig kommission med full befogenhet att låta exekvera sina domar. Denna fullgjorde sitt uppdrag under ett par veckor i Ibid. Där ingenting annat anges bygger framställningen i detta avsnittet på min doktorsavhandling, Ankarloo (1971), ss 113-214.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=