255 På en resan genom Nederländerna 1685 noterade den unge Jesper Svedberg i sin dagbok: ”God disciplin och ordning är hos detta folket, somallt annat gott: och där hålles en sträng hand över. Icke sä, Gudi klagat, hos oss. Vi hava goda ordningar till överflöd: men där hålles ingen hand över. De som i förmägo av ämbetet borde görat, görat intet. Varav det bekanta ordspråket är uppkommet oss till passlig heder: Sved ordinant, ct reordinant, ct semper sine ordine vivunt.”^‘^ Bland de goda ordningarna fanns en hel serie somriktade sig mot överflödet i klädedräkt och gästabud och mot eder och sabbatsbrott. Dessa disciplinstadgor utkom i början av 1660-talet, bara några är före häxoväsendets utbrott. De var inte de första av sitt slag i landet, men för första gängen inordnades de i ett sammanhängande system. De lokala eliterna, både ämbetsmän och präster, fick pä sitt ansvar att handha detta civilisationsprogram.^° Sverige omvandling till en militär stormakt under 1600-talet hade skapat en ny medelklass främst i provinsstäderna men också pä landsbygden. Dessa medelklassgrupper, präster, ämbetsmän, domare och officerare i de lägre graderna, var genom sin uppfostran och socialekonomiska ställning pä hela taget benägna att stödja systemet. De delade ofta sina överordnades uppfattning, att bönderna, framför allt i avlägsna landsändar, var okunniga, slöa och potentiellt farliga. Utländska resenärer som den franske ambassadören d’Avaux pä 1630talet och den engelske Whitelocke tjugo är senare möttes ofta av ursäkter frän provinsstädernas elit över de obekväma förhållandena och landsortsbefolkningens ovilja. Svedbergs kritik av demsom skulle övervaka laglydnaden riktade sig inte bara mot civilförvaltningen utan mot hans egna kolleger. Men i sin ambition och iver har han troligen underskattat sina ämbetsbröders betydelse som folkets uppfostrare.^' 1664 års moraliska program hade redan tidigare börjat genomfördes pä flera områden. Sexuella överträdelser belädes allt oftare med kroppsstraff och i svärare fall med döden, även om praxis i de senare fallen ofta mildrades genom ett omfattande bruk av den kungliga pardonsrätten. Vanan att inleda sexuella förbindelser redan före äktenskapet bekämpades aktivt under hela perioden, till synes med mycket ringa resultat. Folkliga fester, ceremonier och processioner i samband med stora händelser som dop, bröllop och begravningar hade ofta en kvasi-religiös karaktär, vilket kan förklara varför de undertrycktes. Andra folkliga sedvänjor stod i tydlig strid med en växande känslighet för kyrkorummets helgd och värdighet. Bröllopstågen med de traditionella sängarna och musikanterna förbjöds komma in i kyrkan. Festandet och drickandet omedelbart före vigselakten förbjöds, eftersom det gav anledning till ”oanständiga uppträdanden”. Säng och dans och andra färgrika aspekter av folklivet betraktades med Jesper Svedberg, Levernes Beskrifning (Skr utg .iv Vetenskaps-Soeieteteii i Lund 25:1, 1941), s 110. Se oeksä Ankarloo (19,S5), s 131. Ankarloo (1985), s 131. " Ankarloo, ”The Clorv...”, s 242.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=